Jag är inte prepper, men..

Det här med el, internet och ja, datorer har jag väldigt länge tagit för givet men nu på sistone så har något förändrats.

I och med vår plan att bli självförsörjande så känns det självklart att vi ska klara oss fullt ut på egen hand. Går strömmen så ska vi ändå kunna laga mat. Fungerar inte mobilnätet så vill vi ändå kunna veta vad som händer (och kommunicera ev problem).

Så en ny plan har börjat formulerats på gården.

1. Vatten

Vi kommer alltid behöva vatten, hur vi än vänder och vrider oss. Eller ja, både vi OCH djuren. Baserat på att vi får ordning på vår grävda brunn, så är det därifrån vi vill ta allt vårt vatten. För att få upp vatten från denna brunn så behöver vi bara en pump (som drar el).


2. El

Vi har snackat om både solceller och vindkraftverk. Dessa kommer köpas in, men eftersom de är ganska stora investeringar så skjuter vi lite på den investeringen.

Ett annat, mindre miljövänligt alternativ, är att investera i ett dieselaggregat. Vår traktor (och fyrhjuling) kommer gå på diesel, så nuvarande tanken är att även ställa upp en gårdstank. Så länge vi inte är alldeles dåliga på att fylla på denna tank, så borde vi vara relativt säkra på att alltid ha el.

Behöver bara undersöka hur det fungerar med att koppla in det på huvudkabeln in i huset.. Vill inte behöva koppla in varje enhet direkt till aggregatet, utan det ska ske med automatik (samma som vind- och solkraften framöver).


3. Mat

Mat är självklart en otroligt viktig del av överlevnad och det är väl här vi inte riktigt har någon plan.

När vi väl nått fram och är självförsörjande så kommer det finnas mat i massor. Både i skafferi och nere i (framtida) jordkällare. Men detta är några år framåt i tiden, vad händer om Gudrun 2 kommer innan dess?

Lyssnar på P3 Dokumentär om just denna storm. Vissa människor var utan el i 6 veckor. Sex veckor. Det är en väldigt lång tid, speciellt under en snöig vinter.

Under denna tid verkade det som om vägarna var öppna och de kunde åka iväg och handla, precis som vanligt. Men vad händer om lastbilschaufförerna går ut i strejk i en vecka (eller två)? Enligt vissa beräkningar så är maten slut i butiken efter 2-3 dagar (om inte tidigare).

Köpa hem konserver är inte speciellt lockande .. Om elen är säkrad så borde mat i frys vara en bra idé. Då gäller det bara att ha ett index av maten och datum, så att det alltid finns ätbar mat (och gammal slängs ut).

Finns det några index-system för frysar? Eller något sätt att ha olika fack? Den här stora frysen kanske är en bit på vägen?


4. Kommunikation

Varken fast telefoni, internet eller mobilnätet är något att räkna med när något (större) händer. Vad jag läst så har alltid HAM-systemet fungerat, i alla kriser.

Något i stil med denna radion borde väl fungera för grundläggande kommunikation? Det behövs säkert en antenn också..

Ett plus-i-kanten med denna radio är att den verkar gå att koppla till vår server. Genom detta borde den kunna plocka upp väderinformation från våra framtida väderstationer.


Det är en del steg och tyvärr många inköp kvar innan jag känner mig någorlunda redo, men.. man måste börja någonstans.

Alla tips mottages tacksamt!

Vintersäkra grishagen

Det här inlägget borde skrivits för några veckor sedan, men.. det har varit mycket på jobbet så jag har inte haft ork.

Efter ha läst en hel del på Alternativ.nu om det här med grisar och vintern så bestämde vi oss för att bygga om hagarna lite. Tidigare så hade grishagen ett aggregat och fårhagen ett. Vi har lärt oss från olika människor att dessa aggregat kan hantera väldigt väldigt långa stängsel, så att köra ett på varje (liten) hage kändes lite dumt.

Den nya planen bestod av att flytta aggregaten så att dessa istället för att sitta på varsin plats, sitter på samma ställe samt under ett litet tak. Den stora förändringen var att den tråden längst ner (i båda hagarna) går på ena aggregatet och resterande trådar (förutom jorden då) går på andra.

Tanken med detta är att om snön "tar" den längst ner, så finns det ändå kräm kvar i resterande.

Ja, som ni kanske såg i tidigare inlägg så gick denna plan sådär.

För mycket snö

Snön kom och tog nästan alla trådar med en gång.

Dock verkar kraften ändå finnas kvar i trådarna, tillräckligt för att hålla grisarna i sin hage. Vad vi vet så har vi inte haft ett enda rymningsförsök än.

Aggregaten verkar tuffa på och ingenting har gått sönder, så egentligen borde vi inte klaga. Men.. lite synd är det att vår vintersäkring inte hade någon effekt (eller fungerade).

Fokus ligger nu mer på att få och hålla värmen i huset.. täljstenskamin? byta ut kakelugn (helst inte!)? vattenburen värme? Ja, alternativen är många.

Snö, snö, snö

För en som aldrig bott i hus så tycker jag ändå jag är duktig på detta med att skotta. Men jäklar vilket jobb det är! Jag har fått en helt ny respekt för husägare som håller fint och framkomligt vid sina entréer. Sen när man bor på landet så är det ju inte "bara" att skotta från ytterdörr till bil/gata och eventuellt garageporten. Här skottar vi gångar från hus till brygghus, från hus till grind, vidare till bilar vidare till stall och lada och sen en avstickare till vedboden. Sen ska man tillbaka en liten bit och skotta upp biten till fårhagen och sen vidare till hönshuset. När man sen kommer tillbaka till grinden så måste gårdsplanen skottas om man vill ha en möjlighet att komma ut med bilarna till vägen. Sist men inte minst så ska det skottas upp en liten väg till källaren och sen bort till grisarna. SEN är man klar. Bara gångarna tar ca 30 min, gårdsplan lika lång tid. Förutom igår, då vår vänlige granne kom över och körde bort all snö med sin traktor! Astá tyckte traktorn med det blinkande ljuset och märkliga ljuden var väldigt läskig men snöbergen den lämnade efter sig var fantastiska. Isen från djurens vattenbaljor är också fantastiskt god enligt Astá!

Man håller sig varm av skottandet och dessutom får man träning. Kommer in och tycker våra 16 grader är rena Thailandsvärmen! Men det gäller ju att elda ordentligt. Tidigare hämtade vi veden i skottkärran som vi sen ställde i växthuset, på så sätt blev sträckan kortare att bära vedkorgarna. Jättebra tyckte vi! Fram till förra veckan då dörrarna på växthuset frös fast... Så nu är det bara att konka vedkorgar hela vägen igen. Ska nog skaffa en bra pulka eller släde så det blir lite lättare när man ska frakta både ved, fodersäckar och halm!

Annars verkar det som att djuren pallar snön ganska bra. Grisarnas fötter tog lite stryk när det var jättekallt (-17 grader och därikring) och de trampade snön till is vid deras matningsplats. Deras sporrar (säger man så om grisfötternas bak"tår"? Jaja, de bakre paret tår) var röda och det blev även lite rosa märken i isen. Jag fick mer eller mindre panik och fyllde på med halm både i grishuset samt på marken där de får mat. Det senare var kanske inte så smart kom jag på sen eftersom halmen inte fick fäste utan blev bara bortbökad av grisarna. Som tur var löste det sig av sig självt när det blev lite mildare och det kom mer snö. Uppstår samma problem igen så ska jag nog sanda deras gångar, tänker att de får bättre grepp och på så sätt inte skrapar upp fötterna på samma sätt. Har någon varit med om liknande eller har några tips så tas de gladerligen emot!

Fåren knatar fram och tillbaka mellan vindskydd och höhäck, bräker när man kommer i närheten och är inte helt nöjda när man bara ger dem hö. De vill hellre ha kraftfoder och havre! Bortskämda små får ;)

Katterna verkar inte ha några problem med snön, de är inne lite mer men ska man ut på promenad så hänger i alla fall Birgitta gärna med. Bosse har blivit lite lat sen dess att han blev kastrerad. De fångar fortfarande en och annan mus men vi ser sällan av döingarna vilket vi är tacksamma över.

Bosse spejar på världen från spaljen

Birgitta håller sig hellre på torr grund, som i vedkorgarna

Idag har jag skottat bort snön från grisarnas elstängsel. Vi har ju fyra trådar, den högsta ligger på ca 85 cm och idag så var snön uppe vid tredje tråden på sina ställen. Vet inte riktigt om det spelar någon roll med att skotta bort den men det känns bättre. Som tur är så är vi ju välsignade med djur som inte vill rymma. Ja, om man bortser från fåren när vi först fick dem och försökte ta två till hagen när resten av flocken var kvar i trailern på gårdsplan. De två stack rakt genom trådarna tillbaka till trailern! Men förutom den gången så håller sig alla glatt innanför stängslen!  Till fåren har det räckt med att ha en symbolisk tråd på ca 30-40 centimeters höjd för att de ska hålla sig där vi vill ha dem.

Innan skottning

Efter skottning

I helgen så julpysslade vi lite, Daniel ansåg att man pysslar lite varje år och så till slut har man julpynt nog till HELA granen. Vår gran kommer med andra ord vara väldigt naturlig i år ;)

Nu så!

Nu har kylan äntligen kommit! Vitt och vackert är det ute och inne vaknar vi till en temperatur av ca 15 grader. Eldar jag på ordentligt så kommer värmen upp till det normala 17 (!) grader strax innan ett. I går kväll höjde jag därför elementet i köksutbyggnaden varpå Daniel fick fnatt när han vaknade till en temperatur av hela 18 grader!!! Fyfy så får jag INTE göra! Dyra el-element vet ni. Effektiva och dyra uppenbarligen. =) Så nu eldar jag för fullt här i stugan och vi har även lärt oss HUR vi ska elda i kakelugnen tack vare Alternativs handbok som vi blev tipsade om. Största skillnaden skulle jag säga (förutom att vi nu inte eldar hela dagarna) är just detta med att skjuta till spjället så det inte alltid står helt öppet. Mycket man inte vet när man aldrig bott i hus tidigare! =)

Förra helgen hade vi fullt upp! På lördagen kom ett härligt gäng med lapska vallhundar och dess ägare över till oss på gården. Det var gänget från Raikas kennel förutom deras yngsta tik, det var Astás syster Nikki och hennes ägare samt en valpis på 3,5 månader med tillhörande ägarpar som bor relativt nära! Fullt ös minst sagt! Vi gick en prommis ned till hästhagen och sedan fick de springa och leka på tomten.  Astá var som vanligt lite feg i början och tyckte ett tag det var väldigt läskigt med så många hundar överallt. Efter att hon fått lugna ner sig lite och lekt med bara valpen inne ett tag så gick det dock mycket bättre. Vi la spår och hundarna skötte sig väldigt fint! 

Vi har nu börjat med en fortsättnings-vardagslydnad med henne också som känns väldigt bra. Denna gång har hon överraskat mig med vad hon faktiskt kan istället som för på sista kursen då jag bara blev matt över allt hon INTE kunde när hon var i närheten av andra hundar!

Så på söndagen så hade vi först lunchbesök av ett par som vi hälsade på i början av vår studiebesök-på-gårdar-turne för drygt ett och ett halvt år sedan. Monika driver bland annat Ekoplantan och är en fena på detta med ull! Hon lärde oss hur man kardar på rätt sätt och vi tycker hon ska lägga ut ett youtube-klipp där hon förklarar för andra okunniga! Det är alltid roligt att träffa andra likasinnade och som faktiskt sysslat med detta ett tag. Fick ett bra tips från Monika via Ekoplantans facebooksida att faktiskt ta bort snön som ligger på växthustaket också! Så mycket man glömmer att tänka på! Vi är djupt tacksamma över att vi kommit i kontakt med dessa fantastiska människor! =D

Efter lunchen så skulle de hem och ta hand om sina djur och vi skulle förbereda för sista besöket för helgen. Vi hade bjudit över grannarna på en trerätters som tack för att vi fick låna deras slaktrum i höstas när Einar togs bort. En väldigt trevlig och gemytlig kväll!

Och nu har snön kommit! Astá är överlycklig och pulsar/hoppar glatt fram i den djupa snön. Trött blir hon också av att springa runt och jaga snöflingor så hon sover väldigt fint när vi är inne!

Snön har också medfört att vi fixat lite smågrejer som egentligen behövde ordnas för ett tag sedan men snön gör det hela mer akut. Så nu har vi fått dit plank till fårens vindskydd så det är täckt upp till 2 meter där väggarna är och hönsnätet i hönsgården är nu fastsatt med mälor även högst upp!

Det negativa med kylan är ju detta elände med vatten till djuren. Nu går jag och knackar sönder isen ett par-tre gånger om dagen samt fyller på med varmt/ljummet vatten så det inte ska frysa lika fort. Grisarna har fått in mycket mer halm i sin kåta men jag är ändå osäker på om de har tillräckligt så jag ska slänga in mer har jag tänkt, så svårt att veta hur mycket som är tillräckligt!

Fåren ligger hellre under höhäcken och vilar än i sitt vindskydd vilket hade väl varit okej om alla fått plats där men nu ligger två-tre utanför i snön. =/

Hönsen vägrar gå ut och jag känner att de har väldigt litet utrymme att gå på inne i hönshuset. Ska försöka möblera om lite så de får mer golvyta i alla fall.

Eftersom kylan också krypit in i huset så har jag ägnat de senast dagarna åt att sy draperier och gardiner. I den utbyggda köksdelen har vi inte haft några gardiner alls så får man bara upp något så borde det ju isolera lite. I den egentliga huvudhallen (som nu är klädförvaringsrum) så drar det också in en del och där har jag nu satt upp ett draperi som förhoppningsvis håller lite av kylan på plats. Det är inte helt lätt att sy när man har en hund och två nyfikna katter. Den ena tycker allt tyg som lagts på golvet är hennes sovplats, de andra anser att allt som är på golvet (eller på bordet, eller på stolen) är deras leksaker.

Efter mycket om och men så blev det klart! Draperierna lyckades jag sy åt två olika håll så de skiftar lite i färg men men, det är ingen som bryr sig här! Köksgardinerna är heller inte perfekta rent tekniskt men jag är väldigt nöjd i alla fall!

I höstas så satte vi också in en dörr till farstun så värmen hålls inomhus bättre, väldigt klokt känns det som nu när man har en dörr som hindrar blöt hund från att springa in i huset innan tassarna torkats!

Nu ska jag iväg så mer senare!

Gråa november, vad behöver man?

Jag gick ut härom dagen för att hämta ved. På vägen till vedboden så inser jag att jag går klädd i mjukbyxor och en tunn långärmad tröja och jag fryser inte. Det är november! Det ska vara på gränsen till snö nu ju! Vad händer? Eller är det bara att man vant sig vid kylan?

Astá och Bosse håller värmen genom att gosa

Något som vi båda reagerat på är att vår inomhustemperatur är betydligt lägre än vad vi trodde jag skulle överleva. Inte så att vi ligger på minusgrader inne i huset men enligt tre termometrar så har vi mellan 17-18 grader här. 17-18 grader!!! Sinnessjukt. Jag har alltid fryst hemma hos mamma och syster som bor i hus och som väl brukar ha runt 20 grader inomhus. I lägenheterna jag bott i har jag varit arg om temperaturen legat under 22. Så bor vi alltså i ett hus med en inomhustemp på knappa 18 grader. Vi skulle säkert kunna dra på elementen mer men så blir man lite snål. Tyvärr så är huset el-uppvärmt och el är dyrt! Däremot så eldar vi i kakelugnen hela dagarna och när det är extra kyligt så drar vi även igång vedspisen. 

En stor skillnad är nog att man nu klär sig mer praktiskt och varmt. Utseendet har blivit lite sekundärt och något man bara tänker på då man ska ut och träffa folk. Ganska skönt!

Jag är fortfarande ute mycket med valpen, bäst att utnyttja det lilla solljus som finns, och då är det bara att slänga på sig alla varma kläder och gå ut! Ibland bara med en kaffekopp och en bok så får hon leka själv i trädgården. Något som hon älskar så länge det finns pinnar i närheten!

Hund eller krokodil?

Saker man bör investera i när man flyttar till hus på landet och har en del utomhusgöra är:

• Stövlar, gärna flera par och flera storlekar för stadsfolk som kommer på besök!
• Varma, varma inomhustofflor
• Gästtofflor (har vi inte skaffat ännu men står på listan!)
• Vattentäta handskar (väldigt skönt att slippa blöta fingrar när man tex byter vatten till djuren)
• Bra kläder, underställ, lager på lager så man kan skala av sig när man väl börjar mocka!
• Skottkärra. Kan användas till ALLT! Dumt att kånka sönder ryggen
• Mussäkra förvaringslådor. Verkar vara mus-år i år dessvärre
• Reflexvästar, till dig, familjen inklusive hunden och några till gästerna
• Pannlampa! Att ha två fria händer istället för att försöka lysa med en ficklampa samtidigt som man ska öppna en knepig vedbod eller dylikt underlättar massor!

Det är väl vad jag kommer på nu men det kommer fler listor allt eftersom!

Här på gården börjar det lugna ner sig nu som sagt. Det mörknar vid 4-tiden så då är det slut på utomhusaktiviteterna. Istället har vi satt en batch glögg och börjat karda all ull som blev av fåren i höstas!

Alla är med och gör glögg!

Fåren har börjat lägga på sig lite hull nu när de fått tackfor dagligen sedan 1-2 månader tillbaka. Betet är ju slut sen länge nu så det går åt mer hö och därmed mer vatten. Under sommaren har de knappt druckit något alls när de ätit färskt gräs men torrt hö behöver man tydligen skölja ner med lite vatten!

Något vi missade när vi köpte gården var att tänka på att hö och halm tar väldigt mycket plats. Vi har köpt på oss nio st höbalar á 200 kg och hoppas det räcker till fåren. Alla dessa nio har dock inte fått plats utan vi har bara plats för sju-åtta. Bummer. Vi får försöka lösa det på något sätt men ska man köpa nytt så tänk stor lada!

Än så länge går fåren i hela hagen. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra i vinter. Det sägs ju att det är bra att stänga in dem på en mindre yta så de inte trampar sönder så mycket av marken. Men samtidigt så blir ju då den mark de går på ännu mer nedtrampad än om de har stora ytor att röra sig på. Likaså fördelar sig ju gödseln bättre om de går i en stor hage. Jag tror jag lutar mot att låta dem ha hela hagen fram till i vår när gräset kommer. Då stängslar jag nog in dem på en mindre yta så gräset hinner växa till sig innan fåren ger sig på det!

Grisarna verkar må bra än så länge. De drar ut mycket av halmen vi slänger in till dem i kåtan och jag börjar misstänka att de gör det för att städa. Eller så drar de bara med sig halmen när de går ut helt enkelt! 

Storstädning?

Jag brukar släppa ut hönsen några timmar från lunch tills dess att det mörknar. Inte för att det finns så mycket att äta men något hittar de säkert. Åter igen så sprids gödseln bättre när de får gå fritt och jag tror de är mer nöjda med livet så. Några av dem, Urd, Selma, Ebba och Carl-Gustav, äter nu ur handen på en. De har också lärt sig att rasslet av korn i en hink betyder mat och då kommer de snabbt! Än så länge får vi fortfarande 4-5 ägg om dagen vilket jag tycker är ganska många på våra 11 höns (varav jag tvivlar på att de två yngsta har börjat värpa) men det blir väl färre när kylan kommer på allvar. 

Valpen fick vara med i Malmö i helgen där hon skällde ut både folk och fä. Annars skötte hon sig bra och gick hyfsat bra i kopplet. Annars är det fortfarande just koppelträning som vi fokuserar mest på näst efter att minska skällandet. I helgen kommer bland annat hennes syster ner hit och vi får även besök av lite andra lapska så då lär det höras i hela bygden! ;) Ska bli väldigt roligt! 

Astá, nu 7,5 månader!

Vi har också fått en artikel om oss publicerad i tidningen Åter som gett en hel del respons vilket är väldigt skoj!

Katterna mår bra och frodas de också. De gillar inte när vi går bort från gården utan hänger då med och jamar missnöjt fram tills dess att vi vänt och är tillbaka på gården igen. Vi har uppenbarligen inte förstått att vi är till för att gosa med dem hemma i huset! ;) Väldigt keliga är de fortfarande och de tar inte längre in lika många levande möss vilket vi uppskattar!

Besök och en tur till Kanaberg

Vi är ju väldigt lyckligt lottade som har många vänner och familjemedlemmar som gärna kommer hit på besök. Djuren är också väldigt nöjda med besök, då blir de extra ompysslade (för det mesta) av alla som vill klappa och mata dem! Barnen brukar gilla fåren och katterna. Kissarna är väldigt kelvänliga och fåren äter så fint och försiktigt ur barnens händer.

Valpen, eller unghunden får man väl kalla henne nu när hon är sju månader gammal, är lite mer burdus i sin glädje. Framförallt tycker hon ju att barn är fantastiska! Något som hade varit härligt om hon inte valde att visa det genom att hoppa, skälla och kissa ;) Hon börjar i alla fall bättra sig och kan behärska sig liiiite när man säger till på skarpen. Kommer småbarn så väljer vi fortfarande att ha henne kopplad de första 10-20 minuterna så hon kan lugna ner sig lite och inte skapa några traumatiska barndomsminnen... Jag tycker även att hon lugnat sig med bitandet vilket är väldigt skönt. Däremot har hon börjat gräva på/framför folks fötter när de kommer in. Inte på våra men andras. Väldigt märklig liten dam vi har! Hon är också väldigt förtjust i att rengöra öron. Inte sina egna men katternas och våra. Finns nog inga katter i världen med lika rena öron som här på gården, minst ett par-tre gånger per dag och katt så ska hon gnaga lite på dem och slicka dem rena.

Något som hon är mindre bra på är att hålla sina tassar rena. Hon gillar INTE när man tar tag i dem och ska torka dem med handduken heller. Kloklippningen kan ni ju gissa på hur angenäm den är. Ska försöka införa hantering av tassar och klor dagligen nu ett tag och se om hon bättrar på sig. Att skita ner tassarna är hon ju däremot väldigt duktig på, många hål som uppenbarligen behöver grävas i trädgårdslandet och rabatterna...

Astá kan också lånas ut som jordfräs om någon behöver!

I helgen som var så hade vi påhälsning av min fina syster Rebecca, hennes mor Lollo och hennes bröder Viktor och Adam. I denna förträffliga skara så ingick även Beccas två illrar och Lollos sheltie Bosse. Fullt hus med andra ord! Vi var väldigt nyfikna på hur Astá skulle reagera på att ha en annan hund boende i huset, hon är fortfarande något avvaktande mot andra hundar till en början och det är lite katt och råtta lek innan dess att hon tar sig mod till sig att faktiskt börja leka på riktigt.

Sin vana trogen skulle Astá tvätta även Bosses öron

Denna gång var det dock hon som fick vara den modiga! Bosse är väldigt modig för att vara en sheltie, om jag får uttrycka det så, men här var det Astá som fick jaga innan dess att han accepterade henne som lekkamrat. Bosse är två år och ganska exakt lika stor som Astá både i höjd och tyngd och de lekte  verkligen jättebra ihop. Ibland kunde dock Bosse tröttna på den energiska valpen som aldrig ville ge sig. ;)

Sitta o posera. Skittråkigt! 

Tyvärr så har det regnat hela helgen så det blev inte så många härliga höstpromenader men vi åkte en sväng förbi Kanaberg som ligger ca tre kilometer härifrån. Det är ett stort klippblocksberg som inlandsisen lämnat efter sig. Eftersom berget består av klippblock och stenbumlingar så har det bildats många grottor och "salar" under klipporna. Många är de skrönor om vem och vad som har bott i bergen. Bland annat sägs det att Dacke och hans kompanjoner gömde sig där ett tag och många tjuvar har tagit sin tillflykt dit för att gömma sig undan fogden.

Gäller att hålla koll på både fötter och tassar när man går på berget!

Inte Kana men syster =)

Namnet Kanaberg kommer från en bonddotter som bodde här i gården bredvid som hade namnet Kana. Hon blev bergtagen av trollen när hon var ute och vallade korna. Man sökte överallt efter henne utan resultat men så såg en man henne stå uppe på berget en natt. Hon sade till honom att gå och prata med prästen eftersom hon vid midnatt dagen därpå skulle bli vigd med bergakungen. De skulle då rida från berget längst ridstigen till platsen för bröllopet. Kana sade åt mannen att säga till prästen att han skulle stå vid vattenfallet och när de red förbi så skulle hon släppa tyglarna på sin häst. Trollen lägger ju alltid en förtrollning över dem alla när de beger sig iväg från berget så att ingen skulle se att det var troll och Kana som var ute och red i natten. När prästen då såg att en av dem släppte tyglarna så skulle han veta att det var hon. Prästen var där vid midnatt, såg att en av ryttarna släppte tyglarna och svepte då sin prästkappa över Kana. Trollen kunde inte göra något annat än att fly från platsen. På så sätt räddades Kana och berget blev uppkallat efter henne.

Död

Måste tyvärr meddela att kycklingen is no more =(

I morse levde den och sprang runt och pep som vanligt men när jag kom ut vid 11-tiden så låg den död på marken. Inga synliga skador så vad som hänt är svårt att veta.

Vi sörjer den lilla och hoppas att den inte lidit för mycket.

Vet inte om vi skrivit ut att även Viktor är död. Hönan som blev en tupp. Som sen visade sig bara ha en slör, dvs en "haklapp" (de ska ha två). Han blev dödad av något ute, antagligen en rovfågel för när vi hittade honom så var hela kroppen intakt men han hade hål i bröstet/magen och lite av inälvorna låg utanför. Tyvärr var det nog ingen snabb och smärtfri död, det låg fjädrar en bra bit runt om honom och tuppen Carl-Gustav saknade också några stjärtfjädrar så han hade nog också varit i farozonen.

Så har vi alltså totalt 13 fåglar kvar. Hoppas på att vintern blir mild så inga dumma djur får för sig att kalasa på våra fina husdjur!

Senhöst

Mörkret har entrat scenen. Vi drog tillbaka klockan i helgen och vips så var det kolmörkt klockan fem på eftermiddagen. Kylan står på vänt om kröken, under månklara nätter vågar den sig fram och inspekterar sina kommande ägor. Lämnar efter sig en hinna vit frost så vi inte glömmer vad som komma skall.

Det är något sällsamt med den här tiden på året. Väntan på vintern ligger i luften samtidigt som dagar med sol påminner om sommarens värme. Marken är täckt med höstens gyllene löv och småfåglarna söker sig närmare för att se vart de kan finna mat i vinter.

Om morgonen möts man antingen av blöt tung dimma som välter in i varje tillgänglig vrå eller av det tysta istäcket som ger världen en gnistrande kall inramning.

I helgen var min far över igen och hjälpte oss med lite elinstallationer. Vi har satt in en till lampa inne hos hönsen och lagat lampan som är i "förrummet" i hönshuset. Han hjälpte även till att fixa så vi har en lampknapp inne vid höet så man inte behöver springa runt via stallingången för att få något ljus där inne!

Astá poserar med sin fina reflex-scarf. Gäller att synas nu när mörkret faller snabbt!

Daniel hjälpte sina föräldrar att rensa ut lite bråte ur deras lada och kom hem med ett släp fyllt av gammalt virke samt två omklädningsskåp i plåt. Virket har han sågat upp så det nu mer är ved och omklädningsskåpen är nu förvaringsutrymmen för fodersäckar, mössen får nu hitta sin mat på andra ställen.

Valpen har börjat kunna vara lös utan att jaga hönsen som går runt och söker mat.
Hönorna litar dock inte fullt ut på henne vilket nog är klokt ;)

Hönan Selma har börjat ta med sin kyckling ut i den stora världen och den springer pipande efter henne vart än hon går.

Astá tycker isen är hur rolig som helst och den morgon när det låg ett lätt snötäcke över markerna var hon först fascinerad och sekunderna senare överlycklig!

Hon var även med mig uppe i Stockholm förrförra helgen och skötte sig bra även om hon sin vana trogen skällde ut varje hund som kom inom synhåll ! Vissa saker var hon ju dock tvungen att skälla en hel del på, exempelvis såg hon en roddbåt ute på sjön för första gången. Fullständigt livsfarlig!

Sitter spänt och betraktar storstadsvärlden och dess duvor

Grisarna har nu fått ett plastjalusi för sin ingång till pyramiden så de kan hålla värmen lite bättre.

Soliga dagar så föredrar de dock fortfarande sin gamla provisoriska bostad, gäller väl att ta tillvara på solen så mycket som möjligt!

Nöjd Agda bäddar halm i solen

Man ser lätt vilken del som är fårens och vilken som är grisarnas

Fåren har nu en stooor extrahage där de får gå under dagarna. Halva åkern är instängslad med två eltrådar och de håller sig glatt innanför dessa. Hur mycket näring som finns kvar i gräset nu är väl inte direkt något att hänga i gran men de verkar ändå gilla att mumsa i sig de få gröna strån som finns kvar.

Nu ser man även fåren från sovrummet

Katten Bosse har nu blivit kastrerad och Birgitta har börjat gå på p-piller. Ledsen Bosse fick stanna inne i tre-fyra dagar efter ingreppet men allt har läkt ihop så fint så. Han är om möjligt ännu keligare nu och han har inte förlorat sin aptit på möss som tur är! 

Birgitta njuter i solen

Och så avslutningsvis ett par filmer, en på kycklingen och en på grisarna! =)

Att organisera sina verktyg

På en liten yta har vi väldigt många verktyg, i alla fall jämfört med vad vi är vana vid.

Alla verktyg/maskiner har vi inte lärt oss namnen på än, vilket gör det hela ännu lite svårare.

Att hitta rätt verktyg och att detta verktyg sedan hamnar på samma plats där det hämtades, är svårare än man tror. En hel del verktyg hänger på en spik/skruv/krok på träväggen. Ganska snart efter vi flyttat hit så köpte jag hem en del produkter för att märka upp alla platser. Någon golvtejp tänkte jag kunde fungera, men den började släppa redan efter någon vecka.

Så slog det mig när jag pysslade med veden och stötte på ett antal väldigt tunna plankor (eller ja, bitar från plankor). Varför inte bränna in text i trä?

Det skulle både bli snyggt, billigt och hållbart!

Jag gjorde ett första test idag och det fungerar precis så bra som jag ville att det skulle göra (med en billig lödpenna) :)

Så nu blir det att leta fram några väldigt tunna plankor och sedan sätta sig några timmar och bränna in all text som ska dit.

/ d

Hej jag heter Jessica...

... och är en kycklingdödare.

Ni minns kanske att det var tre ägg som hönan Selma ruvade på. Jag tog som sagt in äggen då hon hade klivit av dem och de hade svalnat något. När jag då rådslog med Daniel kring vad vi skulle göra med dessa ägg så hittade sig en liten näbb ut och pickade på min handflata.

Vi knackade upp ägget lite och lade tillbaka det samt de andra två äggen i redet och plockade tillbaka Selma så hon ruvade på dem igen. Dagen efter så kvittrade den lilla kycklingen glatt under sin mamma och de andra äggen förhöll sig stilla. Jag pratade med Lisette Vincent som är uppfödaren till våra höns om hur vi skulle göra med det lilla livet och allt därikring. Fick mycket bra information och hon sa det att såvida inte kycklingen skulle tas bort från hönan, eller i de fall då hönan får väldigt många kycklingar, typ 15, så behövs ingen värmelampa. Mamman tar hand om kycklingen bäst, i alla fall nu när det inte är minusgrader ute. Däremot rekommenderade hon att köpa startfoder till den/de lilla.

Hon tipsade också om att ta bort de andra äggen om de inte kläcktes inom ett-två dygn eftersom annars finns risken att hönan fortsätter ruva äggen och struntar i kycklingen som upptäcker världen. Därför plockade vi in de andra äggen efter någon dag och knackade försiktigt upp dem i köket för att se om det var något däri. Till vår stora lättnad var det bara två "vanliga" ägg med vita och gula. Phu tänkte vi, de var obefruktade!

Sen satt jag i bilen påväg upp till Stockholm då Daniel ringde. Han höll på att göra hamburgersmet och skulle kläcka ett ägg däri varpå det inte kom något ägg men i skalet fanns en död, fullt utvecklad kyckling! Han försökte med ett till ägg och samma sak hände där. Vi funderade ett tag på vad som hade hänt, hade någon höna tjuvruvat några ägg? Det vore orimligt eftersom vi tar in äggen i väggredena varje dag.

Sedan kom jag på det. I ivern över den lilla näbben som pickade ut ur ett av äggen jag höll i handen så lade jag ner både de två ruvade äggen OCH två nyvärpta ägg på köksbänken... Jag tog alltså tillbaka FEL ägg till Selma, utöver den lilla som börjat kicka fram.

Så ja, hej, jag heter Jessica och är en kycklingdödande vegan. Har börjat komma över det hela nu och intalar mig att det var tuppkycklingar jag dödade. Ibland är det väldigt surt att lära sig genom sina misstag.

Tills nästa gång så fick vi tipset att skriva datum på äggen så slipper vi blanda ihop dem igen.

Den lilla överlevaren är i alla fall hur som helst pigg och glad. Den springer runt och piper och verkar vara ett nöjt ensambarn!

Kyckling på gården!

Igår föddes gårdens första kyckling!!!

Selma har ju legat och ruvat i ca tre veckor nu och igår när jag kom in i hönshuset hade hon gått av äggen för att lägga sig att ruva i ett rede uppe på väggen. Jag kände på äggen som hunnit svalna något och tog sedan det nya ägg hon lagt sig att ruva på.

När jag överlagt med Daniel så tog vi in äggen för vi tänkte att hon ändå övergivit dem så antagligen fanns det inget levande däri. Jag tog in dem och hade alla tre äggen i handen när jag plötsligt kände en rörelse mot min handflata och det visade sig att en liten näbb stack ut ur ägget! Daniel trodde ändå det var en dödfödd kyckling så vi knackade upp ägget lite till för att se. Jag tyckte mig se att den rörde sig lite grann och propsade på att den levde. Så gick jag ut med äggen igen, även det vi knackat upp lite och lade tillbaka Selma på äggen.

Imorse vid frukost hörde vi inget men då var vi lite stressade också så nu på dagen när jag var och kollade henne så hörde jag lite pipande från under henne! Snabbt hämtade jag Daniel och slängde in valpen så gick vi båda tillbaka. Det visade sig att det var den lilla kycklingen som vi hjälp på vägen som nu kikade fram från under mamma Selma! Nu ska jag ringa vår uppfödare och se hur man gör med en nyfödd kyckling! =D