Gråa november, vad behöver man?

Jag gick ut härom dagen för att hämta ved. På vägen till vedboden så inser jag att jag går klädd i mjukbyxor och en tunn långärmad tröja och jag fryser inte. Det är november! Det ska vara på gränsen till snö nu ju! Vad händer? Eller är det bara att man vant sig vid kylan?

Astá och Bosse håller värmen genom att gosa

Något som vi båda reagerat på är att vår inomhustemperatur är betydligt lägre än vad vi trodde jag skulle överleva. Inte så att vi ligger på minusgrader inne i huset men enligt tre termometrar så har vi mellan 17-18 grader här. 17-18 grader!!! Sinnessjukt. Jag har alltid fryst hemma hos mamma och syster som bor i hus och som väl brukar ha runt 20 grader inomhus. I lägenheterna jag bott i har jag varit arg om temperaturen legat under 22. Så bor vi alltså i ett hus med en inomhustemp på knappa 18 grader. Vi skulle säkert kunna dra på elementen mer men så blir man lite snål. Tyvärr så är huset el-uppvärmt och el är dyrt! Däremot så eldar vi i kakelugnen hela dagarna och när det är extra kyligt så drar vi även igång vedspisen. 

En stor skillnad är nog att man nu klär sig mer praktiskt och varmt. Utseendet har blivit lite sekundärt och något man bara tänker på då man ska ut och träffa folk. Ganska skönt!

Jag är fortfarande ute mycket med valpen, bäst att utnyttja det lilla solljus som finns, och då är det bara att slänga på sig alla varma kläder och gå ut! Ibland bara med en kaffekopp och en bok så får hon leka själv i trädgården. Något som hon älskar så länge det finns pinnar i närheten!

Hund eller krokodil?

Saker man bör investera i när man flyttar till hus på landet och har en del utomhusgöra är:

• Stövlar, gärna flera par och flera storlekar för stadsfolk som kommer på besök!
• Varma, varma inomhustofflor
• Gästtofflor (har vi inte skaffat ännu men står på listan!)
• Vattentäta handskar (väldigt skönt att slippa blöta fingrar när man tex byter vatten till djuren)
• Bra kläder, underställ, lager på lager så man kan skala av sig när man väl börjar mocka!
• Skottkärra. Kan användas till ALLT! Dumt att kånka sönder ryggen
• Mussäkra förvaringslådor. Verkar vara mus-år i år dessvärre
• Reflexvästar, till dig, familjen inklusive hunden och några till gästerna
• Pannlampa! Att ha två fria händer istället för att försöka lysa med en ficklampa samtidigt som man ska öppna en knepig vedbod eller dylikt underlättar massor!

Det är väl vad jag kommer på nu men det kommer fler listor allt eftersom!

Här på gården börjar det lugna ner sig nu som sagt. Det mörknar vid 4-tiden så då är det slut på utomhusaktiviteterna. Istället har vi satt en batch glögg och börjat karda all ull som blev av fåren i höstas!

Alla är med och gör glögg!

Fåren har börjat lägga på sig lite hull nu när de fått tackfor dagligen sedan 1-2 månader tillbaka. Betet är ju slut sen länge nu så det går åt mer hö och därmed mer vatten. Under sommaren har de knappt druckit något alls när de ätit färskt gräs men torrt hö behöver man tydligen skölja ner med lite vatten!

Något vi missade när vi köpte gården var att tänka på att hö och halm tar väldigt mycket plats. Vi har köpt på oss nio st höbalar á 200 kg och hoppas det räcker till fåren. Alla dessa nio har dock inte fått plats utan vi har bara plats för sju-åtta. Bummer. Vi får försöka lösa det på något sätt men ska man köpa nytt så tänk stor lada!

Än så länge går fåren i hela hagen. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra i vinter. Det sägs ju att det är bra att stänga in dem på en mindre yta så de inte trampar sönder så mycket av marken. Men samtidigt så blir ju då den mark de går på ännu mer nedtrampad än om de har stora ytor att röra sig på. Likaså fördelar sig ju gödseln bättre om de går i en stor hage. Jag tror jag lutar mot att låta dem ha hela hagen fram till i vår när gräset kommer. Då stängslar jag nog in dem på en mindre yta så gräset hinner växa till sig innan fåren ger sig på det!

Grisarna verkar må bra än så länge. De drar ut mycket av halmen vi slänger in till dem i kåtan och jag börjar misstänka att de gör det för att städa. Eller så drar de bara med sig halmen när de går ut helt enkelt! 

Storstädning?

Jag brukar släppa ut hönsen några timmar från lunch tills dess att det mörknar. Inte för att det finns så mycket att äta men något hittar de säkert. Åter igen så sprids gödseln bättre när de får gå fritt och jag tror de är mer nöjda med livet så. Några av dem, Urd, Selma, Ebba och Carl-Gustav, äter nu ur handen på en. De har också lärt sig att rasslet av korn i en hink betyder mat och då kommer de snabbt! Än så länge får vi fortfarande 4-5 ägg om dagen vilket jag tycker är ganska många på våra 11 höns (varav jag tvivlar på att de två yngsta har börjat värpa) men det blir väl färre när kylan kommer på allvar. 

Valpen fick vara med i Malmö i helgen där hon skällde ut både folk och fä. Annars skötte hon sig bra och gick hyfsat bra i kopplet. Annars är det fortfarande just koppelträning som vi fokuserar mest på näst efter att minska skällandet. I helgen kommer bland annat hennes syster ner hit och vi får även besök av lite andra lapska så då lär det höras i hela bygden! ;) Ska bli väldigt roligt! 

Astá, nu 7,5 månader!

Vi har också fått en artikel om oss publicerad i tidningen Åter som gett en hel del respons vilket är väldigt skoj!

Katterna mår bra och frodas de också. De gillar inte när vi går bort från gården utan hänger då med och jamar missnöjt fram tills dess att vi vänt och är tillbaka på gården igen. Vi har uppenbarligen inte förstått att vi är till för att gosa med dem hemma i huset! ;) Väldigt keliga är de fortfarande och de tar inte längre in lika många levande möss vilket vi uppskattar!

Besök och en tur till Kanaberg

Vi är ju väldigt lyckligt lottade som har många vänner och familjemedlemmar som gärna kommer hit på besök. Djuren är också väldigt nöjda med besök, då blir de extra ompysslade (för det mesta) av alla som vill klappa och mata dem! Barnen brukar gilla fåren och katterna. Kissarna är väldigt kelvänliga och fåren äter så fint och försiktigt ur barnens händer.

Valpen, eller unghunden får man väl kalla henne nu när hon är sju månader gammal, är lite mer burdus i sin glädje. Framförallt tycker hon ju att barn är fantastiska! Något som hade varit härligt om hon inte valde att visa det genom att hoppa, skälla och kissa ;) Hon börjar i alla fall bättra sig och kan behärska sig liiiite när man säger till på skarpen. Kommer småbarn så väljer vi fortfarande att ha henne kopplad de första 10-20 minuterna så hon kan lugna ner sig lite och inte skapa några traumatiska barndomsminnen... Jag tycker även att hon lugnat sig med bitandet vilket är väldigt skönt. Däremot har hon börjat gräva på/framför folks fötter när de kommer in. Inte på våra men andras. Väldigt märklig liten dam vi har! Hon är också väldigt förtjust i att rengöra öron. Inte sina egna men katternas och våra. Finns nog inga katter i världen med lika rena öron som här på gården, minst ett par-tre gånger per dag och katt så ska hon gnaga lite på dem och slicka dem rena.

Något som hon är mindre bra på är att hålla sina tassar rena. Hon gillar INTE när man tar tag i dem och ska torka dem med handduken heller. Kloklippningen kan ni ju gissa på hur angenäm den är. Ska försöka införa hantering av tassar och klor dagligen nu ett tag och se om hon bättrar på sig. Att skita ner tassarna är hon ju däremot väldigt duktig på, många hål som uppenbarligen behöver grävas i trädgårdslandet och rabatterna...

Astá kan också lånas ut som jordfräs om någon behöver!

I helgen som var så hade vi påhälsning av min fina syster Rebecca, hennes mor Lollo och hennes bröder Viktor och Adam. I denna förträffliga skara så ingick även Beccas två illrar och Lollos sheltie Bosse. Fullt hus med andra ord! Vi var väldigt nyfikna på hur Astá skulle reagera på att ha en annan hund boende i huset, hon är fortfarande något avvaktande mot andra hundar till en början och det är lite katt och råtta lek innan dess att hon tar sig mod till sig att faktiskt börja leka på riktigt.

Sin vana trogen skulle Astá tvätta även Bosses öron

Denna gång var det dock hon som fick vara den modiga! Bosse är väldigt modig för att vara en sheltie, om jag får uttrycka det så, men här var det Astá som fick jaga innan dess att han accepterade henne som lekkamrat. Bosse är två år och ganska exakt lika stor som Astá både i höjd och tyngd och de lekte  verkligen jättebra ihop. Ibland kunde dock Bosse tröttna på den energiska valpen som aldrig ville ge sig. ;)

Sitta o posera. Skittråkigt! 

Tyvärr så har det regnat hela helgen så det blev inte så många härliga höstpromenader men vi åkte en sväng förbi Kanaberg som ligger ca tre kilometer härifrån. Det är ett stort klippblocksberg som inlandsisen lämnat efter sig. Eftersom berget består av klippblock och stenbumlingar så har det bildats många grottor och "salar" under klipporna. Många är de skrönor om vem och vad som har bott i bergen. Bland annat sägs det att Dacke och hans kompanjoner gömde sig där ett tag och många tjuvar har tagit sin tillflykt dit för att gömma sig undan fogden.

Gäller att hålla koll på både fötter och tassar när man går på berget!

Inte Kana men syster =)

Namnet Kanaberg kommer från en bonddotter som bodde här i gården bredvid som hade namnet Kana. Hon blev bergtagen av trollen när hon var ute och vallade korna. Man sökte överallt efter henne utan resultat men så såg en man henne stå uppe på berget en natt. Hon sade till honom att gå och prata med prästen eftersom hon vid midnatt dagen därpå skulle bli vigd med bergakungen. De skulle då rida från berget längst ridstigen till platsen för bröllopet. Kana sade åt mannen att säga till prästen att han skulle stå vid vattenfallet och när de red förbi så skulle hon släppa tyglarna på sin häst. Trollen lägger ju alltid en förtrollning över dem alla när de beger sig iväg från berget så att ingen skulle se att det var troll och Kana som var ute och red i natten. När prästen då såg att en av dem släppte tyglarna så skulle han veta att det var hon. Prästen var där vid midnatt, såg att en av ryttarna släppte tyglarna och svepte då sin prästkappa över Kana. Trollen kunde inte göra något annat än att fly från platsen. På så sätt räddades Kana och berget blev uppkallat efter henne.

Död

Måste tyvärr meddela att kycklingen is no more =(

I morse levde den och sprang runt och pep som vanligt men när jag kom ut vid 11-tiden så låg den död på marken. Inga synliga skador så vad som hänt är svårt att veta.

Vi sörjer den lilla och hoppas att den inte lidit för mycket.

Vet inte om vi skrivit ut att även Viktor är död. Hönan som blev en tupp. Som sen visade sig bara ha en slör, dvs en "haklapp" (de ska ha två). Han blev dödad av något ute, antagligen en rovfågel för när vi hittade honom så var hela kroppen intakt men han hade hål i bröstet/magen och lite av inälvorna låg utanför. Tyvärr var det nog ingen snabb och smärtfri död, det låg fjädrar en bra bit runt om honom och tuppen Carl-Gustav saknade också några stjärtfjädrar så han hade nog också varit i farozonen.

Så har vi alltså totalt 13 fåglar kvar. Hoppas på att vintern blir mild så inga dumma djur får för sig att kalasa på våra fina husdjur!