Gott nytt år!

Julstök, nyårsstäd och planeringsmöte på Daje gård! Jag var uppe i Stockholm över jul, vilket lämnade Daniel själv att ta hand om hus, hund, djur, snö och dessutom en hektiskt tid på hans "riktiga" jobb. När jag kom hem var han ganska mör kan jag säga ;)

Själv hade jag det väldigt lugnt och skönt även om det var lite konstigt att inte fira jul i nya huset med "min" familj. Samtidigt har jag aldrig firat jul utan min "ursprungliga" familj så även det alternativet hade känts konstigt. Nästa jul funderar vi på att bjuda in till firande här på gården, går allt väl så bör vi kunna ha en hel del rätter på julbordet som är från gården då! Men det är långt kvar tills nästa jul. Den gången kanske vi har en julgran som kläs innan annandan, kanske rent av innan jul! Har vi tur så har den även fler än sju grenar som årets...

Dagen innan jul så blev Astá halt så Daniel fick spendera tre timmar på djursjukhuset för att röntga och få medicin. Som tur var är det inget allvarligt, antagligen en stukning eller liknande så hon ska nu hållas lugn ett par veckor. Stackarn som älskar att flyga runt i skogen! Tur i oturen så är hon väldigt trött just nu, jag har anat att ett första löp varit på gång och mycket riktigt började hon löpa idag. Stora tjejen! =) Hon har varit väldigt kelig och mysig den senaste tiden också samt blivit mycket mer kontaktbar när det är andra hundar och människor i närheten. Så nu ska vi köra en del huvudträning här hemma ett tag vilket förhoppningsvis förbättrar hennes färdigheter ytterligare! Har vi tur så kanske hennes aptit kommer tillbaka när löpet är över, annars har hon varit väldigt kinkig med mat den senaste tiden. Hon har i och för sig alltid varit dålig på att äta, varje gång vi provar ett nytt foder så äter hon glatt i 1-6 veckor sen tröttnar hon och struntar helt i maten. Färskfodret Vom og Hundemat är det som fungerat längst men nu ratar hon det också. Kycklingvingar är däremot nytt och därmed smaskens... Kräsna hund! ;) Hon är i alla fall i gott hull så någon större nöd går det nog inte på henne!

Birgitta var härlig och kom in med maskar i ändan i mellandagarna så hela innegänget fick en tre dagars avmaskningskur.

Grisarnas fötter är helt bra nu, snön och isen är ju helt borta så det är skönt för dem. Hönsen är också lyckliga över att snön försvunnit, nu går de glatt ute och krafsar igen. När de kom ut i dagsljuset såg vi också att stackars Skuld har blivit något av en favorit för tuppen Carl-Gustav, hennes nacke är nästan helt kal och han har snott några fjädrar ur ändan på henne också. Förhoppningsvis kan hon smita ifrån honom nu när de vågar sig ut ur hönshuset! Ägg har vi fått hela julen även om det inte blir så många. Mellan ett och tre ägg får vi nu på våra 11 hönor vilket är mer än tillräckligt för oss!

På nyårsafton satt vi och planerade upp kommande år. Tanken var att vi skulle hinna med att tänka lite på allt men vi började på djurfronten och kom inte särskilt mycket längre än så! Vi kommer antagligen ta in kaniner till gården nu i år, Gotlands- eller Mellerudskaniner som kommer vara till kött och avel. Jag har en tanke på att göra om nuvarande hundgård till en kaningård, känns onödigt att den bara står och tar plats när vi inte använder den.

Hagarna till fåren och grisarna kommer göras om så de får gå i nya, parasitfria hagar. Tanken är ju att varje år växla hagar så inga parasiter får fäste. Likaså ska hönsen få en större hönsgård, för de tillfällen då vi inte vill släppa dem fritt.

I slutet av sommaren ska vi börja kolla efter lämpliga baggar att köpa in, jag vill ju helst ha en vit och en skäck eftersom våra tackor har så mycket svart i sig. Fram till nästa år när alla tackor lammat och det är dags att sälja/slakta en del av dem så kommer vi troligtvis ta bort två av dem som vi har nu, Magdalena och hennes lamm Märit. De är väldigt skygga och de linjerna vill inte vi ha kvar, känns bara elakt när de blir så uppenbart stressade av att man går in i hagen och alla andra får glatt kommer fram. Kanske är det bättre att ta bort dem innan de blir betäckta i höst kom jag på nu. Hm, ja, vi är som sagt inte klara med all planering!

Hur vi gör med galt vet vi inte heller, helst vill vi bara kunna låna in en galt som får betäcka flickorna så slipper vi tänka på att göra ännu fler hagar och griskåtor.

Odlingar har vi inte hunnit fundera på ännu men jag är väldigt sugen på att börja beställa hem fröer och ordna upp! En tanke jag/vi har är att odla lite korn, råg och havre på den delen där grisarna gått nu för att sedan skörda det i kärvar som man sedan kan ge hönsen som de är. Slippa själva tröskandet och ge hönsen något att aktivera sig med!

I vår ska vi klippa sly och torka på höskullen så djuren kan få lite näringsrikt, torkat grönt under vintern! Så mycket är i alla fall bestämt vad det gäller intag av eget foder!

Sen är det ju huset också där vi ska dra ut en heltäckningsmatta, bygga om trappan, ta bort en av trapporna utomhus, eventuellt förstora hallen och så vidare, och så vidare...

Hur som, god fortsättning på er!

Snö, snö, snö

För en som aldrig bott i hus så tycker jag ändå jag är duktig på detta med att skotta. Men jäklar vilket jobb det är! Jag har fått en helt ny respekt för husägare som håller fint och framkomligt vid sina entréer. Sen när man bor på landet så är det ju inte "bara" att skotta från ytterdörr till bil/gata och eventuellt garageporten. Här skottar vi gångar från hus till brygghus, från hus till grind, vidare till bilar vidare till stall och lada och sen en avstickare till vedboden. Sen ska man tillbaka en liten bit och skotta upp biten till fårhagen och sen vidare till hönshuset. När man sen kommer tillbaka till grinden så måste gårdsplanen skottas om man vill ha en möjlighet att komma ut med bilarna till vägen. Sist men inte minst så ska det skottas upp en liten väg till källaren och sen bort till grisarna. SEN är man klar. Bara gångarna tar ca 30 min, gårdsplan lika lång tid. Förutom igår, då vår vänlige granne kom över och körde bort all snö med sin traktor! Astá tyckte traktorn med det blinkande ljuset och märkliga ljuden var väldigt läskig men snöbergen den lämnade efter sig var fantastiska. Isen från djurens vattenbaljor är också fantastiskt god enligt Astá!

Man håller sig varm av skottandet och dessutom får man träning. Kommer in och tycker våra 16 grader är rena Thailandsvärmen! Men det gäller ju att elda ordentligt. Tidigare hämtade vi veden i skottkärran som vi sen ställde i växthuset, på så sätt blev sträckan kortare att bära vedkorgarna. Jättebra tyckte vi! Fram till förra veckan då dörrarna på växthuset frös fast... Så nu är det bara att konka vedkorgar hela vägen igen. Ska nog skaffa en bra pulka eller släde så det blir lite lättare när man ska frakta både ved, fodersäckar och halm!

Annars verkar det som att djuren pallar snön ganska bra. Grisarnas fötter tog lite stryk när det var jättekallt (-17 grader och därikring) och de trampade snön till is vid deras matningsplats. Deras sporrar (säger man så om grisfötternas bak"tår"? Jaja, de bakre paret tår) var röda och det blev även lite rosa märken i isen. Jag fick mer eller mindre panik och fyllde på med halm både i grishuset samt på marken där de får mat. Det senare var kanske inte så smart kom jag på sen eftersom halmen inte fick fäste utan blev bara bortbökad av grisarna. Som tur var löste det sig av sig självt när det blev lite mildare och det kom mer snö. Uppstår samma problem igen så ska jag nog sanda deras gångar, tänker att de får bättre grepp och på så sätt inte skrapar upp fötterna på samma sätt. Har någon varit med om liknande eller har några tips så tas de gladerligen emot!

Fåren knatar fram och tillbaka mellan vindskydd och höhäck, bräker när man kommer i närheten och är inte helt nöjda när man bara ger dem hö. De vill hellre ha kraftfoder och havre! Bortskämda små får ;)

Katterna verkar inte ha några problem med snön, de är inne lite mer men ska man ut på promenad så hänger i alla fall Birgitta gärna med. Bosse har blivit lite lat sen dess att han blev kastrerad. De fångar fortfarande en och annan mus men vi ser sällan av döingarna vilket vi är tacksamma över.

Bosse spejar på världen från spaljen

Birgitta håller sig hellre på torr grund, som i vedkorgarna

Idag har jag skottat bort snön från grisarnas elstängsel. Vi har ju fyra trådar, den högsta ligger på ca 85 cm och idag så var snön uppe vid tredje tråden på sina ställen. Vet inte riktigt om det spelar någon roll med att skotta bort den men det känns bättre. Som tur är så är vi ju välsignade med djur som inte vill rymma. Ja, om man bortser från fåren när vi först fick dem och försökte ta två till hagen när resten av flocken var kvar i trailern på gårdsplan. De två stack rakt genom trådarna tillbaka till trailern! Men förutom den gången så håller sig alla glatt innanför stängslen!  Till fåren har det räckt med att ha en symbolisk tråd på ca 30-40 centimeters höjd för att de ska hålla sig där vi vill ha dem.

Innan skottning

Efter skottning

I helgen så julpysslade vi lite, Daniel ansåg att man pysslar lite varje år och så till slut har man julpynt nog till HELA granen. Vår gran kommer med andra ord vara väldigt naturlig i år ;)

Nu så!

Nu har kylan äntligen kommit! Vitt och vackert är det ute och inne vaknar vi till en temperatur av ca 15 grader. Eldar jag på ordentligt så kommer värmen upp till det normala 17 (!) grader strax innan ett. I går kväll höjde jag därför elementet i köksutbyggnaden varpå Daniel fick fnatt när han vaknade till en temperatur av hela 18 grader!!! Fyfy så får jag INTE göra! Dyra el-element vet ni. Effektiva och dyra uppenbarligen. =) Så nu eldar jag för fullt här i stugan och vi har även lärt oss HUR vi ska elda i kakelugnen tack vare Alternativs handbok som vi blev tipsade om. Största skillnaden skulle jag säga (förutom att vi nu inte eldar hela dagarna) är just detta med att skjuta till spjället så det inte alltid står helt öppet. Mycket man inte vet när man aldrig bott i hus tidigare! =)

Förra helgen hade vi fullt upp! På lördagen kom ett härligt gäng med lapska vallhundar och dess ägare över till oss på gården. Det var gänget från Raikas kennel förutom deras yngsta tik, det var Astás syster Nikki och hennes ägare samt en valpis på 3,5 månader med tillhörande ägarpar som bor relativt nära! Fullt ös minst sagt! Vi gick en prommis ned till hästhagen och sedan fick de springa och leka på tomten.  Astá var som vanligt lite feg i början och tyckte ett tag det var väldigt läskigt med så många hundar överallt. Efter att hon fått lugna ner sig lite och lekt med bara valpen inne ett tag så gick det dock mycket bättre. Vi la spår och hundarna skötte sig väldigt fint! 

Vi har nu börjat med en fortsättnings-vardagslydnad med henne också som känns väldigt bra. Denna gång har hon överraskat mig med vad hon faktiskt kan istället som för på sista kursen då jag bara blev matt över allt hon INTE kunde när hon var i närheten av andra hundar!

Så på söndagen så hade vi först lunchbesök av ett par som vi hälsade på i början av vår studiebesök-på-gårdar-turne för drygt ett och ett halvt år sedan. Monika driver bland annat Ekoplantan och är en fena på detta med ull! Hon lärde oss hur man kardar på rätt sätt och vi tycker hon ska lägga ut ett youtube-klipp där hon förklarar för andra okunniga! Det är alltid roligt att träffa andra likasinnade och som faktiskt sysslat med detta ett tag. Fick ett bra tips från Monika via Ekoplantans facebooksida att faktiskt ta bort snön som ligger på växthustaket också! Så mycket man glömmer att tänka på! Vi är djupt tacksamma över att vi kommit i kontakt med dessa fantastiska människor! =D

Efter lunchen så skulle de hem och ta hand om sina djur och vi skulle förbereda för sista besöket för helgen. Vi hade bjudit över grannarna på en trerätters som tack för att vi fick låna deras slaktrum i höstas när Einar togs bort. En väldigt trevlig och gemytlig kväll!

Och nu har snön kommit! Astá är överlycklig och pulsar/hoppar glatt fram i den djupa snön. Trött blir hon också av att springa runt och jaga snöflingor så hon sover väldigt fint när vi är inne!

Snön har också medfört att vi fixat lite smågrejer som egentligen behövde ordnas för ett tag sedan men snön gör det hela mer akut. Så nu har vi fått dit plank till fårens vindskydd så det är täckt upp till 2 meter där väggarna är och hönsnätet i hönsgården är nu fastsatt med mälor även högst upp!

Det negativa med kylan är ju detta elände med vatten till djuren. Nu går jag och knackar sönder isen ett par-tre gånger om dagen samt fyller på med varmt/ljummet vatten så det inte ska frysa lika fort. Grisarna har fått in mycket mer halm i sin kåta men jag är ändå osäker på om de har tillräckligt så jag ska slänga in mer har jag tänkt, så svårt att veta hur mycket som är tillräckligt!

Fåren ligger hellre under höhäcken och vilar än i sitt vindskydd vilket hade väl varit okej om alla fått plats där men nu ligger två-tre utanför i snön. =/

Hönsen vägrar gå ut och jag känner att de har väldigt litet utrymme att gå på inne i hönshuset. Ska försöka möblera om lite så de får mer golvyta i alla fall.

Eftersom kylan också krypit in i huset så har jag ägnat de senast dagarna åt att sy draperier och gardiner. I den utbyggda köksdelen har vi inte haft några gardiner alls så får man bara upp något så borde det ju isolera lite. I den egentliga huvudhallen (som nu är klädförvaringsrum) så drar det också in en del och där har jag nu satt upp ett draperi som förhoppningsvis håller lite av kylan på plats. Det är inte helt lätt att sy när man har en hund och två nyfikna katter. Den ena tycker allt tyg som lagts på golvet är hennes sovplats, de andra anser att allt som är på golvet (eller på bordet, eller på stolen) är deras leksaker.

Efter mycket om och men så blev det klart! Draperierna lyckades jag sy åt två olika håll så de skiftar lite i färg men men, det är ingen som bryr sig här! Köksgardinerna är heller inte perfekta rent tekniskt men jag är väldigt nöjd i alla fall!

I höstas så satte vi också in en dörr till farstun så värmen hålls inomhus bättre, väldigt klokt känns det som nu när man har en dörr som hindrar blöt hund från att springa in i huset innan tassarna torkats!

Nu ska jag iväg så mer senare!

Besök och en tur till Kanaberg

Vi är ju väldigt lyckligt lottade som har många vänner och familjemedlemmar som gärna kommer hit på besök. Djuren är också väldigt nöjda med besök, då blir de extra ompysslade (för det mesta) av alla som vill klappa och mata dem! Barnen brukar gilla fåren och katterna. Kissarna är väldigt kelvänliga och fåren äter så fint och försiktigt ur barnens händer.

Valpen, eller unghunden får man väl kalla henne nu när hon är sju månader gammal, är lite mer burdus i sin glädje. Framförallt tycker hon ju att barn är fantastiska! Något som hade varit härligt om hon inte valde att visa det genom att hoppa, skälla och kissa ;) Hon börjar i alla fall bättra sig och kan behärska sig liiiite när man säger till på skarpen. Kommer småbarn så väljer vi fortfarande att ha henne kopplad de första 10-20 minuterna så hon kan lugna ner sig lite och inte skapa några traumatiska barndomsminnen... Jag tycker även att hon lugnat sig med bitandet vilket är väldigt skönt. Däremot har hon börjat gräva på/framför folks fötter när de kommer in. Inte på våra men andras. Väldigt märklig liten dam vi har! Hon är också väldigt förtjust i att rengöra öron. Inte sina egna men katternas och våra. Finns nog inga katter i världen med lika rena öron som här på gården, minst ett par-tre gånger per dag och katt så ska hon gnaga lite på dem och slicka dem rena.

Något som hon är mindre bra på är att hålla sina tassar rena. Hon gillar INTE när man tar tag i dem och ska torka dem med handduken heller. Kloklippningen kan ni ju gissa på hur angenäm den är. Ska försöka införa hantering av tassar och klor dagligen nu ett tag och se om hon bättrar på sig. Att skita ner tassarna är hon ju däremot väldigt duktig på, många hål som uppenbarligen behöver grävas i trädgårdslandet och rabatterna...

Astá kan också lånas ut som jordfräs om någon behöver!

I helgen som var så hade vi påhälsning av min fina syster Rebecca, hennes mor Lollo och hennes bröder Viktor och Adam. I denna förträffliga skara så ingick även Beccas två illrar och Lollos sheltie Bosse. Fullt hus med andra ord! Vi var väldigt nyfikna på hur Astá skulle reagera på att ha en annan hund boende i huset, hon är fortfarande något avvaktande mot andra hundar till en början och det är lite katt och råtta lek innan dess att hon tar sig mod till sig att faktiskt börja leka på riktigt.

Sin vana trogen skulle Astá tvätta även Bosses öron

Denna gång var det dock hon som fick vara den modiga! Bosse är väldigt modig för att vara en sheltie, om jag får uttrycka det så, men här var det Astá som fick jaga innan dess att han accepterade henne som lekkamrat. Bosse är två år och ganska exakt lika stor som Astá både i höjd och tyngd och de lekte  verkligen jättebra ihop. Ibland kunde dock Bosse tröttna på den energiska valpen som aldrig ville ge sig. ;)

Sitta o posera. Skittråkigt! 

Tyvärr så har det regnat hela helgen så det blev inte så många härliga höstpromenader men vi åkte en sväng förbi Kanaberg som ligger ca tre kilometer härifrån. Det är ett stort klippblocksberg som inlandsisen lämnat efter sig. Eftersom berget består av klippblock och stenbumlingar så har det bildats många grottor och "salar" under klipporna. Många är de skrönor om vem och vad som har bott i bergen. Bland annat sägs det att Dacke och hans kompanjoner gömde sig där ett tag och många tjuvar har tagit sin tillflykt dit för att gömma sig undan fogden.

Gäller att hålla koll på både fötter och tassar när man går på berget!

Inte Kana men syster =)

Namnet Kanaberg kommer från en bonddotter som bodde här i gården bredvid som hade namnet Kana. Hon blev bergtagen av trollen när hon var ute och vallade korna. Man sökte överallt efter henne utan resultat men så såg en man henne stå uppe på berget en natt. Hon sade till honom att gå och prata med prästen eftersom hon vid midnatt dagen därpå skulle bli vigd med bergakungen. De skulle då rida från berget längst ridstigen till platsen för bröllopet. Kana sade åt mannen att säga till prästen att han skulle stå vid vattenfallet och när de red förbi så skulle hon släppa tyglarna på sin häst. Trollen lägger ju alltid en förtrollning över dem alla när de beger sig iväg från berget så att ingen skulle se att det var troll och Kana som var ute och red i natten. När prästen då såg att en av dem släppte tyglarna så skulle han veta att det var hon. Prästen var där vid midnatt, såg att en av ryttarna släppte tyglarna och svepte då sin prästkappa över Kana. Trollen kunde inte göra något annat än att fly från platsen. På så sätt räddades Kana och berget blev uppkallat efter henne.

Höst och höhäck

Höstsolen har värmt oss ordentligt ett par dagar nu och hur vackert är det inte med soliga höstdagar? Himlen är knallblå, lönnarna brinner i rött, gult och orange, solen känns intensiv som att den vill ge så mycket värme som möjligt innan mörkret kommer. Nätterna har redan börjat erövras av den kommande vintern, i morse var gräsmattan vit och dahliorna har nu slokat efter kylans brutala kyss. 

Här om dagen hittade vi två höstkantareller som Astá glatt trampade sönder men vi hoppas på att kunna skörda en del sådana i år. Sommar- eller de gula kantarellerna har lyst med sin frånvaro tyvärr, liksom de fåtalet andra ätliga svampar jag känner till.

Älgsäsongen har börjat, som tur är så känner vi jägarna som jagar här omkring så vi har lite koll på när de är i farten och inte. Har dock alltid gul reflexväst på både oss och Astá när vi är ute nu. Känns säkrast så, inte minst för att mörkret faller på så överraskande snabbt nu för tiden. Klockan är halv sju på kvällen och solen verkar redan ha gått ned.

Jag har sysselsatt mig med att bygga en höhäck de senaste dagarna och är omåttligt stolt över resultatet hitintills! Att bygga saker, det är som att få en kaka till kaffet! Det höjer liksom upp dagen.

Jag började med att ta lite överblivet virke från byggandet av griskåtan, två 95x45 mm reglar. Icke tryckimpregnerat givetvis eftersom fåren ska äta därifrån! Jag sågade till fyra st reglar på 120 cm och sågade ur fyrkanter ur dem på 55 cm höjd så jag kunde haka i dem i varandra varpå de bildade två X. Därefter sågade jag till två reglar med samma dimensioner så de blev 180 cm långa som skulle ligga i botten där man lägger själva höet och där man fäster de reglar som håller höet på plats.

Här kom jag på att det ju är finare att använda trä från gården och inte färdigt köpt virke. Därför kammade jag igenom vår lilla skog efter lämpliga småträd som var raka och med en diameter på 5-3 cm i tjocklek. Jag tog det som fanns, så både lönn, gran, äpple och asp fick vara med!

I dem reglarnas överkant så borrade jag ur hål med ca 17-20 cm mellanrum i vilka jag skulle sticka ner pinnarna. Tyvärr hade vi ingen sådan smart "göra stort hål"-borr utan jag fick använda mig av en vanlig borr som jag fick cirkulera runt i hålet så de åtminstone blev 2-3 cm i diameter upptill.

Eftersom hålen då var blev betydligt smalare nertill än upptill så blev jag tvungen att tälja till pinnarna så de skulle få plats och sitta någolunda fast. Mycket täljande blev det. Har lite träningsvärk i handen efter att ha täljt 18 pinnar av varierande hårdhet. Aspen var hårdast vilket jag antar betyder att den håller längst. Jag barkade, tog bort en centimetertjock strimma av barken, på två sidor av alla pinnar för att undvika att småkryp börjar bygga bon där. Antagligen kommer fåren tugga sönder pinnarna dessförinnan men men!

Upptill så tog jag då två unga aspar, ca 6 cm i diameter vid den tjockaste änden och sågade till dem så de blev 180 cm långa och fäste dem i överkanten så pinnarna kunde vila mot den upptill. Jag kommer antagligen skruva fast dem också så de inte rör sig för mycket.

Det som är kvar är då att bygga ett tak. Jag har inte riktigt lurat ut hur det ska bli ännu men jag provar lite olika och återkommer med den delen senare! =)

Hönsen har fått vara inne i hönsgården nu i början på veckan eftersom jägarna haft hundar med sig i skogarna. Risken att vovvarna skulle komma och ge sig på våra fåglar är väl liten men vi är hellre försiktiga än att förlora någon av dem! Selma ligger och ruvar på tre ägg sen cirka två veckor tillbaka så vi får se om det kommer några kycklingar nästa vecka. De har fått lite höstfint i hönsgården under tiden så de inte blir allt för buttra!

Astás valpkurs är nu slut och vi ska bli bättre på att ta med henne in till byn och liknande ställen för att träna upp kontakten då det finns annat som lockar henne. Hon är väldigt dålig på detta då allt runt om är fantastiskt spännande och roligt. Eller så kan man se det så att vi inte tränat henne tillräckligt i den typen av miljöer om man vill vara självkritisk. Hur som så ska vi bli bättre på det! Har kontakt med en annan tjej som gick i samma valpkurs så vi har varit ute på gemensam promenad, träning och så fick valparna leka lite också. Någon tyckte det var väldigt roligt, i alla fall det sistnämnda! Skönt att ha kontakt med några med valp i ungefär samma ålder!

Lilltjejen är nu sex månader och vi har äntligen hittat ett torrfoder som hon faktiskt gillar. Vi började med Carrier vilket hon tröttnade på varpå hon fick ett veterinärfoder som hon gillade från början men tröttnade nånstans vid halva påsen. Så provade vi Eukanuba som väl var okej men hon åt fortfarande väldigt dåligt. Väldigt dåligt innebar att hon kanske åt halva mängden som hon egentligen skulle äta. Vi försökte med att blanda ut maten med fil, vilket funkade ibland. Blanda i vitkål, vilket mellan varven resulterade i att hon bara åt vitkålen men lämnade den riktiga maten osv. Nu har vi beställt hem Vom og Hundemat färskfoder till valp som vi vill att hon ska äta men eftersom torrfodret var slut innan vi hann få hem det så köpte vi en liten påse Royal Canin som hon visade sig älska! Så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vill ju gärna att hon ska äta färskfoder men det känns så skönt att äntligen ha ett foder som tar slut direkt man lägger det i matskålen! Antagligen kör vi igång med färskmaten nästa vecka. Torrfodret är ju bra att ha om man ska iväg nånstans och måste ha mat med sig. Inte optimalt men bättre än ingen mat alls tänker jag.

Astá!

Vår fina lilla valp växer och växer! Hon är nu fem och en halv månad och vi har nu hunnit gå på fyra "lektioner" på valpkursen. Oj vad hon tycker det är roligt där! Massa andra roliga valpar och elaka matte låter henne inte leka med någon! Mycket skällande och dragande i kopplet har det blivit men jag vill tro att hon har lugnat sig lite sen första tillfället i alla fall.

Jag är än så länge nöjd med kursen, vi går på Kalmar Brukshundsklubb tillsammans med cirka tio andra valpar mellan tre till nio månaders ålder. Det har varit svårt att få henne att fokusera på mig vid övningar men jag har fått bra tips från instruktörerna. Bland annat så har jag lärt mig att godis inte funkar som belöning när det finns andra hundar i närheten. De andra hundarna är ju sååå mycket roligare än godis! Så där har jag nu börjat aktivera henne mer med lek så hon får fokus på mig och det fungerar superbra! Vi har därför hennes "speciella" leksak nu som hon bara får leka med vid speciella tillfällen och bara med oss. På så sätt blir den leksaken otroligt rolig och värdefull i hennes värld. När den kommer fram så finns (nästan) inget roligare utan hon gör precis vad som helst vill för att få leka lite med den!

Detta med att leka med valpen har jag också fått lite tips på. Jag brukar vanligtvis kasta pinne och ha lite dragkamp med henne. Hon är en väldigt lätt hund på det sättet att hon älskar att leka och kommer tillbaka med leksaken när man kastat iväg den för att få leka lite till. Just detta med dragkampen har vi nu, på tips från instruktörerna, börjat aktivera oss själva lite mer i. Dels innan hon fått tagit leksaken så drar vi runt den på golvet, runt oss, bakom henne, bakom oss så hon verkligen får jaga den! Leksaker med lite längd på typ "roadkill" är ypperligt för detta. Oj vad det är skoj! =D När hon sen fått ett ordentligt tag i den så kör vi dragkampen runt i en stor åtta samt buffar/gosar med den handen som är fri så det blir lite fysisk kontakt mellan henne och oss. Det märktes direkt att hon tyckte det blev ännu roligare/mysigare att brotta/kampa då!

Det som jag känner att vi behöver träna mycket på är att få henne att inte dra så mycket i kopplet när vi är ute och går tillsammans med andra människor i grupp. När man går på stan med henne så är det inga problem. Det är när man är flera människor som går tillsammans som hon drar väldigt mycket. Jag tror det kanske beror på att hon vill valla ihop alla till en flock, eller så är det bara så att hon vill leka med alla samtidigt. Hur som så ska vi träna på att gå tillsammans med andra och att dessa även ska få gå en bit framför eftersom det är det som hon tycker är jobbigast. Ska bara samla ihop en bunt tålamod först ;)

En annan sak som vi försöker få ordning på är hennes enorma glädje när hon får hälsa på andra människor. Eller, mest är det när folk kommer hem hit, hon blir überglad och skäller och har sig för att få uppmärksamhet. När hon väl får det blir hon så glad att hon kissar på sig. För att hon inte ska behöva bli så uppjagad, både för hennes egen skull och för besökande, så kör vi nu på en enda regel. Folk får inte hälsa på henne innan dess att hon lugnar ner sig. De flesta är ganska bra på att förstå vad vi menar vilket underlättar! "Problemet" har blivit mycket bättre sen vi började köra med det stenhårt. Med nya folk hon träffar så brukar hon lugna ner sig inom loppet av ett par minuter. Med gamla som hon träffat som valp och ÄLSKAR så tar det lite längre tid och där måste vi vara tråkiga och säga till folket att inte hälsa så hjärtligt. Man kan tycka att det bara är en valp och hon att det är bra att hon blir glad av folk osv men jag tror inte det är bra för henne att bli SÅ glad att hon inte kan hålla sig. Dessutom ska hon inte överfalla alla som kommer innanför grinden bara för att hon blir glad. Vi har en del allergiker samt några som är hundrädda inom familjen så där ska hon inte gå fram alls. Som sagt, det blir bättre och det är ändå härligt med en valp som gillar folk! =)

Åh, långt där borta går de fina hönsen...

Snääälla, kan inte jag få jaga dem?

Nästa inlägg blir om fåren som äntligen är klippta!