Hej jag heter Jessica...

... och är en kycklingdödare.

Ni minns kanske att det var tre ägg som hönan Selma ruvade på. Jag tog som sagt in äggen då hon hade klivit av dem och de hade svalnat något. När jag då rådslog med Daniel kring vad vi skulle göra med dessa ägg så hittade sig en liten näbb ut och pickade på min handflata.

Vi knackade upp ägget lite och lade tillbaka det samt de andra två äggen i redet och plockade tillbaka Selma så hon ruvade på dem igen. Dagen efter så kvittrade den lilla kycklingen glatt under sin mamma och de andra äggen förhöll sig stilla. Jag pratade med Lisette Vincent som är uppfödaren till våra höns om hur vi skulle göra med det lilla livet och allt därikring. Fick mycket bra information och hon sa det att såvida inte kycklingen skulle tas bort från hönan, eller i de fall då hönan får väldigt många kycklingar, typ 15, så behövs ingen värmelampa. Mamman tar hand om kycklingen bäst, i alla fall nu när det inte är minusgrader ute. Däremot rekommenderade hon att köpa startfoder till den/de lilla.

Hon tipsade också om att ta bort de andra äggen om de inte kläcktes inom ett-två dygn eftersom annars finns risken att hönan fortsätter ruva äggen och struntar i kycklingen som upptäcker världen. Därför plockade vi in de andra äggen efter någon dag och knackade försiktigt upp dem i köket för att se om det var något däri. Till vår stora lättnad var det bara två "vanliga" ägg med vita och gula. Phu tänkte vi, de var obefruktade!

Sen satt jag i bilen påväg upp till Stockholm då Daniel ringde. Han höll på att göra hamburgersmet och skulle kläcka ett ägg däri varpå det inte kom något ägg men i skalet fanns en död, fullt utvecklad kyckling! Han försökte med ett till ägg och samma sak hände där. Vi funderade ett tag på vad som hade hänt, hade någon höna tjuvruvat några ägg? Det vore orimligt eftersom vi tar in äggen i väggredena varje dag.

Sedan kom jag på det. I ivern över den lilla näbben som pickade ut ur ett av äggen jag höll i handen så lade jag ner både de två ruvade äggen OCH två nyvärpta ägg på köksbänken... Jag tog alltså tillbaka FEL ägg till Selma, utöver den lilla som börjat kicka fram.

Så ja, hej, jag heter Jessica och är en kycklingdödande vegan. Har börjat komma över det hela nu och intalar mig att det var tuppkycklingar jag dödade. Ibland är det väldigt surt att lära sig genom sina misstag.

Tills nästa gång så fick vi tipset att skriva datum på äggen så slipper vi blanda ihop dem igen.

Den lilla överlevaren är i alla fall hur som helst pigg och glad. Den springer runt och piper och verkar vara ett nöjt ensambarn!

Kyckling på gården!

Igår föddes gårdens första kyckling!!!

Selma har ju legat och ruvat i ca tre veckor nu och igår när jag kom in i hönshuset hade hon gått av äggen för att lägga sig att ruva i ett rede uppe på väggen. Jag kände på äggen som hunnit svalna något och tog sedan det nya ägg hon lagt sig att ruva på.

När jag överlagt med Daniel så tog vi in äggen för vi tänkte att hon ändå övergivit dem så antagligen fanns det inget levande däri. Jag tog in dem och hade alla tre äggen i handen när jag plötsligt kände en rörelse mot min handflata och det visade sig att en liten näbb stack ut ur ägget! Daniel trodde ändå det var en dödfödd kyckling så vi knackade upp ägget lite till för att se. Jag tyckte mig se att den rörde sig lite grann och propsade på att den levde. Så gick jag ut med äggen igen, även det vi knackat upp lite och lade tillbaka Selma på äggen.

Imorse vid frukost hörde vi inget men då var vi lite stressade också så nu på dagen när jag var och kollade henne så hörde jag lite pipande från under henne! Snabbt hämtade jag Daniel och slängde in valpen så gick vi båda tillbaka. Det visade sig att det var den lilla kycklingen som vi hjälp på vägen som nu kikade fram från under mamma Selma! Nu ska jag ringa vår uppfödare och se hur man gör med en nyfödd kyckling! =D

Höst och höhäck

Höstsolen har värmt oss ordentligt ett par dagar nu och hur vackert är det inte med soliga höstdagar? Himlen är knallblå, lönnarna brinner i rött, gult och orange, solen känns intensiv som att den vill ge så mycket värme som möjligt innan mörkret kommer. Nätterna har redan börjat erövras av den kommande vintern, i morse var gräsmattan vit och dahliorna har nu slokat efter kylans brutala kyss. 

Här om dagen hittade vi två höstkantareller som Astá glatt trampade sönder men vi hoppas på att kunna skörda en del sådana i år. Sommar- eller de gula kantarellerna har lyst med sin frånvaro tyvärr, liksom de fåtalet andra ätliga svampar jag känner till.

Älgsäsongen har börjat, som tur är så känner vi jägarna som jagar här omkring så vi har lite koll på när de är i farten och inte. Har dock alltid gul reflexväst på både oss och Astá när vi är ute nu. Känns säkrast så, inte minst för att mörkret faller på så överraskande snabbt nu för tiden. Klockan är halv sju på kvällen och solen verkar redan ha gått ned.

Jag har sysselsatt mig med att bygga en höhäck de senaste dagarna och är omåttligt stolt över resultatet hitintills! Att bygga saker, det är som att få en kaka till kaffet! Det höjer liksom upp dagen.

Jag började med att ta lite överblivet virke från byggandet av griskåtan, två 95x45 mm reglar. Icke tryckimpregnerat givetvis eftersom fåren ska äta därifrån! Jag sågade till fyra st reglar på 120 cm och sågade ur fyrkanter ur dem på 55 cm höjd så jag kunde haka i dem i varandra varpå de bildade två X. Därefter sågade jag till två reglar med samma dimensioner så de blev 180 cm långa som skulle ligga i botten där man lägger själva höet och där man fäster de reglar som håller höet på plats.

Här kom jag på att det ju är finare att använda trä från gården och inte färdigt köpt virke. Därför kammade jag igenom vår lilla skog efter lämpliga småträd som var raka och med en diameter på 5-3 cm i tjocklek. Jag tog det som fanns, så både lönn, gran, äpple och asp fick vara med!

I dem reglarnas överkant så borrade jag ur hål med ca 17-20 cm mellanrum i vilka jag skulle sticka ner pinnarna. Tyvärr hade vi ingen sådan smart "göra stort hål"-borr utan jag fick använda mig av en vanlig borr som jag fick cirkulera runt i hålet så de åtminstone blev 2-3 cm i diameter upptill.

Eftersom hålen då var blev betydligt smalare nertill än upptill så blev jag tvungen att tälja till pinnarna så de skulle få plats och sitta någolunda fast. Mycket täljande blev det. Har lite träningsvärk i handen efter att ha täljt 18 pinnar av varierande hårdhet. Aspen var hårdast vilket jag antar betyder att den håller längst. Jag barkade, tog bort en centimetertjock strimma av barken, på två sidor av alla pinnar för att undvika att småkryp börjar bygga bon där. Antagligen kommer fåren tugga sönder pinnarna dessförinnan men men!

Upptill så tog jag då två unga aspar, ca 6 cm i diameter vid den tjockaste änden och sågade till dem så de blev 180 cm långa och fäste dem i överkanten så pinnarna kunde vila mot den upptill. Jag kommer antagligen skruva fast dem också så de inte rör sig för mycket.

Det som är kvar är då att bygga ett tak. Jag har inte riktigt lurat ut hur det ska bli ännu men jag provar lite olika och återkommer med den delen senare! =)

Hönsen har fått vara inne i hönsgården nu i början på veckan eftersom jägarna haft hundar med sig i skogarna. Risken att vovvarna skulle komma och ge sig på våra fåglar är väl liten men vi är hellre försiktiga än att förlora någon av dem! Selma ligger och ruvar på tre ägg sen cirka två veckor tillbaka så vi får se om det kommer några kycklingar nästa vecka. De har fått lite höstfint i hönsgården under tiden så de inte blir allt för buttra!

Astás valpkurs är nu slut och vi ska bli bättre på att ta med henne in till byn och liknande ställen för att träna upp kontakten då det finns annat som lockar henne. Hon är väldigt dålig på detta då allt runt om är fantastiskt spännande och roligt. Eller så kan man se det så att vi inte tränat henne tillräckligt i den typen av miljöer om man vill vara självkritisk. Hur som så ska vi bli bättre på det! Har kontakt med en annan tjej som gick i samma valpkurs så vi har varit ute på gemensam promenad, träning och så fick valparna leka lite också. Någon tyckte det var väldigt roligt, i alla fall det sistnämnda! Skönt att ha kontakt med några med valp i ungefär samma ålder!

Lilltjejen är nu sex månader och vi har äntligen hittat ett torrfoder som hon faktiskt gillar. Vi började med Carrier vilket hon tröttnade på varpå hon fick ett veterinärfoder som hon gillade från början men tröttnade nånstans vid halva påsen. Så provade vi Eukanuba som väl var okej men hon åt fortfarande väldigt dåligt. Väldigt dåligt innebar att hon kanske åt halva mängden som hon egentligen skulle äta. Vi försökte med att blanda ut maten med fil, vilket funkade ibland. Blanda i vitkål, vilket mellan varven resulterade i att hon bara åt vitkålen men lämnade den riktiga maten osv. Nu har vi beställt hem Vom og Hundemat färskfoder till valp som vi vill att hon ska äta men eftersom torrfodret var slut innan vi hann få hem det så köpte vi en liten påse Royal Canin som hon visade sig älska! Så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vill ju gärna att hon ska äta färskfoder men det känns så skönt att äntligen ha ett foder som tar slut direkt man lägger det i matskålen! Antagligen kör vi igång med färskmaten nästa vecka. Torrfodret är ju bra att ha om man ska iväg nånstans och måste ha mat med sig. Inte optimalt men bättre än ingen mat alls tänker jag.

Fårhage, grisar och höns

Nu så har äntligen fåren fått komma ut på sitt riktiga bete!

När vi tog hem dem hade vi riggat upp en liten hage där vi tänkt att de skulle gå fram tills dess att vi fått svar från träckproven. Vi gjorde misstaget att ta ut två av fåren först till hagen eftersom vi var osäkra på om vi skulle kunna få med oss hela flocken på en gång. Detta resulterade i att när vi väl fått ut dessa två får till den tänkta hagen så stod de och tittade på varandra i ett par sekunder sen stack de genom eltrådarna och sprang tillbaka till ladugårdsplan... Mindre lyckat. Efter det så bestämde vi oss för att fåren fick bo i hundgården fram tills dess att proven var klara och att vi hade hunnit rigga upp en ordentlig hage.

Den första hagen vi gjorde var med tre nylon/eltrådar på höjderna 25 cm, 45 cm och 70 cm. Detta hjälpte uppenbarligen inte så den nya stora hagen drog vi med rena metaltrådar, zink om jag inte minns fel, och vi tog fyra trådar varav en är jord. Höjderna är på 20, 40, 60 och 85 cm. Vi har varvat impregnerade stolpar med vita plaststolpar och har någon typ av stolpe var 5te meter. Det tar tid längre tid att slå ner stolpar och att röja för trådarna än man kan tro men det tog oss ca en dag att hägna in drygt en halv hektar!

Pappa, Daniel och Astá jobbar

Få dit stolpar, ok i åkerjord, svårare inne i granskogen...

Röj!

Att sen få in fåren i hagen var inga problem alls! Dels så är de så trygga i sin lilla grupp och dels så är tackfor det godaste som finns så att gå före med en hink sådant och skramla lite så hade jag kunnat fått med de till kina om jag velat! =)

Det positiva med att fåren bott i hundgården är att de nu är en sammansvetsad flock som inte är ett dugg skygga!

Det är kul när man observerar dem nu, de fem tackorna har delat upp uppgifterna sinsemellan! Karin, den äldsta som står till vänster på fotot ovan, är spanaren! Hon går ofta lite längre från gruppen för att kolla in ny terräng samt att hålla utkik. Det är självklart hon som är längst fram på bilden innan också! Annars är det Rakel, på bilden här nedan, som förflyttar gruppen! Hon är den enda av tackorna utan lamm och hon har ett stort vitt område nedanför halsen som ser ut som ett stort tomteskägg!

Siv är hon med rumpan mot kameran här ovan och hon är barnmorskan i gruppen. När de andra går iväg och betar så ligger hon kvar och vilar med de tre yngsta lammen!

Madonnan Magdalena är den som är minst sällskaplig mot människor i gruppen men hon kan posera!

Kristina, äldst bland lammen och dotter till Karin =)

Astá är lite ledsen att hennes kompisar nu inte längre är lika lätta att komma nära. Som tur var finns ju deras bajs lite överallt i hagen så hon nöjer sig med det (vi är inte lika nöjda med hennes bajs-fetish)

Hönsen har fått klart sitt hönshus nu också! Jag har satt in grövre pinnar för dem att sitta på och höjt upp redena så de förhoppningsvis känner sig lite tryggare där. Tids nog ska jag måla väggarna vita så det blir lite ljusare för dem där inne också.

Annars så börjar även de växa till sig, Ebba här nedan är yngst i gruppen och det dröjer nog ett par månader till innan även hon är fullvuxen!

Och till sist våra fina grisar! =) De är inte så roliga när de är jättehungriga, då vill de bara bita på allt inklusive skor och händer. Mitt på dagen är de dock väldigt nöjda med att få sällskap och slänger sig på backen när man börjar klia dem så att man även ska komma åt magen ;)

Vi har även fått upp ett otroligt fint vindskydd till fåren ute på betesmarken nu men mer om det i nästa inlägg! =)

Katterna och hönsen

I förra veckan kom då de sista djurslagen (för i år) till gården!

I onsdags hämtade jag 10 blommehöns och 2 tuppar och fram tills jag åkte så var det fullt ös med att få klart hönshuset och hönsgården.

Tuppen som inte heter Orvar. Den andra heter Orvar men jag har glömt vad jag döpte denna till =)

Vi har alltså spärrat av en del till hönsen så de inte har hela hönshuset och eftersom huset är från början på 1900-talet så är golvet konkavt, väggarna sneda och taket sviktar. Detta gör det då inte så himla smidigt att bara slå upp en vägg utan vi fick mäta och såga ur väldigt mycket av virket för att få det på plats!

Gustav var väldigt händig och hjälpte mig inne med väggen och Stoffe och Jocke var hjältarna som fick upp stommen till hönsgården! Problemet som uppstod vid detta bygge var att vi uppenbarligen har två getingbon i taket på hönshuset. De var inte riktigt lika förtjusta i vårt bankande och skruvande så när Daniel kom förbi för att se hur det hela artade sig så fick han sig ett stick i ena öronsnibben. Ajaj. Såg dock väldigt roligt ut när den svällde upp ;)

Dessa getingbon hindrade oss även från att på ett smidigt sätt kunna få upp hönsnätet eftersom vi var tvungna att se till att inte några irriterade invånare fick för sig att hitta på dumheter.

På onsdagen var dock allt nästan klart, jag hade inte hunnit ordna med några ordentliga reden men vi la in en flyttkartong som de kunde kura upp sig i. Eftersom hönsen bara är mellan 2-4 månader så lägger de ändå inte ägg ännu så jag kände att det inte var superviktigt att det fanns på plats från början! Ena delen av hönsgården hade heller inte fått upp något nät på ovansidan men största delen var i alla fall täckt!

Så iväg till Gullabo och hämta hönsen och sen hem och snickra klart det sista!

I dagens läge ser då hönsgården och hönshus ut som följer

Hönsgården ska få en stengrund och nätet ska sättas dit ordentligt såklart

Sittpinnar och bajsfångare. Hönan med den lilla mössan heter Ebba!

Hönsredena, taket sluttar för att hönsen inte ska sätta sig där och bajsa, dock måste jag sätta dit en liten list nertill eftersom hönsen sprätter ut halmen som är däri.

Så när hönsen var på plats så var det dags för kissarna! I torsdags tog jag färjan över till Visby, mötte upp Lana, Michelle och den sistes kusin. Kattungarna har vuxit till sig sen vi såg dem sist men är fortfarande söta små ungar! Vi åt lite glass i hamnen och sen åkte jag hem för att introducera katterna med Astá...

Katterna heter då Bosse och Birgitta. De ser ganska hårda ut men är väldig gosiga båda två! Birgitta är något keligare än sin bror som vill gärna leka!

Bosse har några få vita hårstrån på en fläck bakom höger öra, som ett örhänge typ ;)

Birgitta har en liten vit medaljong på bröstet

Mötet med Astá gick som det gick. Vi höll i Astá som sååå gärna ville ge sig i kast med att leka med de små. Efter ett tag så kom hon ner i varv och de kunde i alla fall titta på varandra ;)

Nu, efter nästan en vecka så går det mycket bättre. Katterna stryker sig då och då mot valpen som i sin tur får tillåtelse att slicka dem ibland. Emellanåt vill hon fortfarande jaga dem men de har hitta sina gömställen där de är säkra! ;) Ett problem som vi inte tänkte på är detta med kattlådan. Kattbajs är uppenbarligen jättegott för valpen... Så nu kör vi att hon inte får gå in i badrummet alls. Något som hon lyder så länge hon vet att vi har koll men hon är en ögontjänare, inget snack om saken!

I övrigt så börjar vi få lite rutin på djuren, vi försöker också umgås med dem så mycket som möjligt men det är svårt att få tiden att räcka till! Valpen tar ju mest tid och hon är ju den som vi faktiskt satsar på att få lydig så den prioriteringen känner vi är helt korrekt! Idag fick hon plaska med vatten i en balja, något som hon tyckte var lite läskigt i början men sen sjukt kul!

Wiiii!

Nu går allt med en rasande fart här! Så fort vi fick klart med gården så har saker och ting bara accelererat på ett något oväntat men trevligt sätt.

Jag har nu slutat skolan, eller rent teoretiskt så har jag det i alla fall även om jag har en del småuppgifter kvar att göra. Ska sätta mig i morgon för att lära mig räkna foderstater exempelvis, en bra sak att kunna känner jag!

Annars så har vi nu varit på sista gärdsgårdskursen där vi fortsatte med gärdsgården som vi börjat med. Det gick relativt fort när vi var fyra personer så när vi börjar bygga gärdsgård så är alla välkomna att komma hit för att hjälpa till! Att bygga är inte klurigt, det handlar bara om att få in lite teknik när det gäller att tvinna vidjorna av gran som man knyter ihop störarna med. När man väl fått in förståelsen för det, och när man hittar på ett sätt för att få tillräckligt med styrka då man tvingar ihop stakarna, så är det väldigt lätt!

När vi fick reda på inflyttningsdatum (6 juli) till gården så började vi titta runt lite efter djur.

Hunden är ju redan klar, henne väntar vi ju bara på att hon ska bli tillräckligt stor för att få flytta hit! Dock så vill vi ju även ha katter som kan äta alla möss som i sin tur vill äta upp vårt djurfoder. Katter brukar ju aldrig vara problem att köpa tycker jag, folk brukar ju ha svårt att bli av med kattungar! Jag blev därför ganska förvånad när jag sökte på Blocket i hela Kalmar län och endast fann två kattungar till salu som fanns norr om Oskarshamn! Bedrövad berättade jag detta för en vän som då berättade att hennes kompis katt just fått ungar! Ringde och pratade med denne vän och visst, bondkatten hennes hade fått två kattungar! Klappat och klart, jag åkte och hälsade på henne och pyttisarna som då bara var 10 dagar gamla och vi hämtar hem dem till gården i mitten på juli =)

Näst i kedjan var ju då hönsen, så jag sökte runt på lantrasernas hemsida för höns, kackel.se, men där hittade jag inga annonser för Skånsk Blommehöna. Sökte då runt på google och hittade en gård här i Småland som har dessa och som även är med i genbanken! Dessa höns är dock väldigt populära så det finns en väntelista. När det kommer till genbanks-hönsen så är det så att man får inte använda sig av ägg-kläckningsmaskiner eftersom man vill bevara deras naturliga beteende att ruva sina ägg. Hönsen och tupparna måste sen vara 8 veckor innan de får säljas just för att de ska präglas av mamman så vet hur "riktiga" höns ska bete sig. Allt detta tycker jag är jättebra, så vi får se när vi får våra kycklingar!

Därefter började vi titta efter får. Roslagsfår har vi kommit fram till att vi vill ha. De ska vara sociala och lätta att ha att göra med. De är duktiga på att beta och klarar sig bra även på magert bete. Vi tittade på en del annonser men de flesta fåren som fanns där låg väldigt långt bort geografiskt och eftersom jag vägrar köpa djur utan att först sett över dem så kändes det lite jobbigt. Sen fann vi en annons på tackor och lamm som var till salu i Östergötland, vilket är någolunda i närheten av oss!

Vi åkte dit i torsdags och hälsade på. Fåren var väldigt söta, mindre än jag trodde de skulle vara men allt verkade vara helt ok så vi köpte 2 tackor med varsitt tacklamm och tre fjolårstackor att hämta i början/mitten på juli.

Ägaren har också varit väldigt mycket inne på genbanksraser och de bodde i en fantastisk liten gård med massor av körsbärsträd som stod i full blom! De hade även ett par åsnor som var heeelt bedårande!

Så var allt klart där, jag åkte iväg till Italien med mamma och två av systrarna över helgen för att sedan fortsätta upp till Värmland och hälsa på valparna. Så i måndags kom jag till ett sommrigt Sunne och då fick jag veta från Daniel att våra sju får hade blivit åtta! En av fjolårstackorna hade lammat under natten! =D Otippat och väldigt skoj!

Sen åkte jag då till Tjakkes Kennel där jag blev helt överrumplad av åtta superhärliga valpar resten av måndagen! Sååå söta, ville ta med mig alla hem på en gång! De är otroligt sociala och fulla av energi! Det var väldigt mysigt att vara där och jag och Cecilia (uppfödaren) pratade mycket och jag fick höra många roliga historier om hennes hundar!

Det är fortfarande inte helt bestämt vilken valp som ska till vilken valpköpare. Hon vill se lite hur de utvecklas mer och vilka personligheter de får så rätt ägare får rätt valp vilket jag tycker är vettigt! Vi släppte ut dem i valphagen på tomten i måndags när jag kom och det var första gången de var ute. Inte var de osäkra för det, snarare tvärt om, de blev otroligt lyckliga över att komma till något nytt som de kunde utforska!

Sist i djurväg (för detta år!) så ska vi antagligen åka och titta på ett par grisar i veckan... Fullt ös, minst sagt! Vi har även fått godkännande från Jordbruksverket att ha djur på vår gård nu så vi har fått ett produktionsplatsnummer. Sånt måste man ha om man ska ha får, getter, kor, grisar osv. =)

Vi har nu även köpt en bil som kan passa vårt "nya" liv. Vi håller alltså på att sälja vår fina Chrysler PT Cruiser cab och har istället inskaffat en Ford Mondeo. Näst i tur är att hitta en djurtransport...