torsdag 19 maj 2011

Två helger, fyra gårdsbesök, del 2


Då så, förra helgen fortsatte alltså vår gårdsbesöksturne och denna helg var det Gotland som fick äran att ta emot oss!

Gotland är ju känt för sina får, sina kaniner och sina Gotlandsruss. Hästarna är kanske de viktigaste djuren vi kommer ha på gården och vi kan ingenting alls om dem än så länge.

Därför blev det givet att leta reda på lite hästfolk på ön! Via eventet "VM i plöjning" så hittade jag vidare till JUF (Jordbrukare ungdomens förbund) och där fann jag en lista på godkända domare i brukskörning. Bland dessa fanns en viss Leif Pettersson som bor på Lilla Hästnäs med Ramona Numelin som är delaktig i Hovleden som ordnar ridturer och dylikt på Gotland. Jag mailade henne och hon svarade glatt att de mer än gärna tog emot oss. Hon kontaktade också Anna och Max som har drömmar liknande våra och ordnade så vi även fick åka och hälsa på dem!

På lördagen träffade vi då Ramona och hennes dotter Märta. De som var först ut att att välkomna oss till gården var dock hundarna Eddie och Chili (de hette inget annat, jag har ALDRIG kallat Chili för Chip...) som gärna ville leka kasta gris.

 Vi började med att titta på det bortglömda trädgårdslandet där några sparrisskott letat sig upp genom myllan. Hönsen följde ivrigt efter i hopp om att vi skulle börja påta och gräva i jorden. Kanske skulle vi få fram något smaskigt som de kunde hugga in på!


De har i dagsläget fyra fjordingar på gården och en Nordsvensk. Kanske är de faktiskt två nordsvenskar nu då Molly, den nordsvensk vi hälsade på när vi var där, var redo att föla när som helst!

Fina Molly
De använder sina hästar både för att rida, något som Märta är väldigt duktig på, och för att dra. De har många fina gamla redskap gjorda för hästar på gården och letar ständigt efter fler!

En superfin gammal släde för hästarna att dra
En slåttermaskin för hästarna
En... harv?


Vi tittade även på seldonen till hästarna och fick en snabbgenomgång kring vad man ska tänka på när man köper begagnade selen. Lädrets smidighet och sömmarna, som helst ska vara handsydda (!), är några exempel på vad man ska vara noga med att se över. När man tittar noga på allt detta får man utan tvekan stor respekt för sadelmakarna!

Av deras fyra fjordingarna så är tre av dem födda på gården (om jag minns rätt). Som Ramona utbrast när jag frågade om de någonsin sålde några av sina föl, "Aldrig i livet! De är ju en del av familjen!" =)

Jag tror detta är Glittra, skulle kunna vara Glory också. Fjordingar är inte helt enkla att hålla isär utseendemässigt. Väldigt fina är de iallafall! Nope, hade fel, detta är Glory. Förlåt Glory!
Vi fick också veta att det nu är lag på att man ska ha ett skydd till hästarna i hagen så de kan skydda sig mot vädrets makter. På Lilla Hästnäs har de mycket skog i sina hagar som också skyddar mot hårt väder, men lag är lag och den måste följas.

Vindskyddet som är portabelt. OM man har något att flytta den med det vill säga
 Efter att vi gått runt ute och tittat och klämt på allt så gick vi in för att bläddra lite i alla böcker om hästhållning och brukshästar som familjen har samlat på sig. Jag fotade alla framsidor och ska börja tittar runt på antikvaritat/loppisar för att se om man kan finna dem där!

Fjordingar och Nordsvenskar är bra brukshästar, Ramona rekommenderade även Gotlandsrussen om vi inte har tänkt rida på dem. Eftersom Russarna är mindre så kommer vi antagligen behöva att båda två drar när man ska ploga eller göra de tunga sakerna.  Inte omöjligt, men kanske lite meckigare. Vi får fundera en del kring ras.

Vi åkte i alla fall ner till Lojsta hed för att hälsa på de Gotlandsrussar som lever nästan vilt på ett stort inhägnat område där. Ingvar, som är en av dem som sköter området och som utfodrar hästarna under vintern, kom dit när vi gick runt i hagen. Även av honom fick vi mycket bra information, både kring hästarna och kor då han själv är mjölkbonde sen många år tillbaka.


Jag kan erkänna att jag blev mycket mer förtjust i Russarna än jag trodde att jag skulle bli. De är otroligt fina och jag blev lite kär i dem, vem kan låta bli?


Mötet med Ramona och Märta var en otroligt bra introduktion till hästarnas värld och jag älskar den självklara hjälpsamheten och den kärlek till djuren som är så tydlig hos dem! Tusen tack till er båda!

Vid återbesök på Gotland kommer vi gärna förbi igen!

9 kommentarer:

  1. Både fjordingar och nordsvenskar är ju väldigt tåliga och robusta raser som är anpassade för vårt klimat. Russen med, de går väl ute året om på Lojsta Hed =) Men de är ju som sagt lite mindre. Och jag lovar att du kommer ångra dig om du väljer bort möjligheten att sitta upp och lufsa ut i skogen en lummig sommareftermiddag =)

    Jag tror att en nordis skulle passa prima till ert ändamål!

    SvaraRadera
  2. Nu kommer ju säkert J svara snart också MEN..

    nuvarande funderingen är en nordsvensk och kanske en russ (just för att J är lite smått kär i dem just nu)

    SvaraRadera
  3. Och naturligtvis så är hästar flockdjur och ska inte behöva vara ensamma, men jag vet att du sagt förut att det kommer vara två så därför tog jag inte upp det =)
    Ang foder så har väl iaf fjordingarna en tendens att bli feta om man ger för energirik matgiva. De kommer ju från karga Norge, där man tager vad man haver. Vet att Lovisas Zelda (fjording) var mycket matglad och la inte bara på sig när hon käkade för mycket, hon fick dessutom kraftig fång. Hon fick avlivas pga hovbensrotation, en mycket tråkig komplikation till ett jobbigt fånganfall som hade kunde undvikas om semesterpassarna inte hade låtit henne käka upp deras engelska fullblods matgiva i hagen...

    SvaraRadera
  4. Snabb i svaren!

    Russ går ju bra att köra med annars om ni inte ska ha den till annat än sällskap!

    SvaraRadera
  5. Stackars Zelda! =(

    Jo, jag är mer inne på nordsvenskarna än på fjordingarna faktiskt (om man bortser russarna!). Tycker de är lite finare.

    Det som talar emot att ha en russ o en nording är om man vill ut och rida två personer.

    SvaraRadera
  6. Ja, det var totalt onödigt och Lovisa var skogstokig när hon fick reda på att hennes häst med kronisk fång hade fått äta fritt av de engelska fullblodens mat i hagen. De tyckte maten tog slut så fort så de la in mer, men det var ju knappast fullbloden som åt upp maten..

    Om någon bantar och väger en sisådär 40 kilo så kan ni rida tillsammans ;) Gärna bli lite kortare också så det inte blir så svajigt för hästen.. eller så får nån spänna en sulky efter istället! Kanske inte funkar så bra i skogen dock.

    SvaraRadera
  7. Fullt förståeligt! Sommarbarn... Allt för ofta de inte riktigt vet vad de sysslar med. =/

    Hahaha ja vi ska fundera på bantningsalternativet ;) Vagn känns inte heller helt optimalt nej så vi får se. Kanske blir det två nordingar och sedan (om vi har mark och foder så det räcker) så kanske vi kan ta in ett litet russ också! =)

    SvaraRadera
  8. Hej! roligt att ni fick ut något av resan! :) Chili heter den svarta voffen :) Fjordisen på bilden är Glory, ettåringen som är dotter till Glittra. Båda är födda på gården, men Goldi (Glittras mamma) köpte jag som 2-åring, så hon är mer eller mindre uppväxt hos oss men inte född :)

    Kul att ni fick se russen! och guuud vilken söt fölis.. Molly håller ännu inne med sin :)

    ha de gott!

    Märta

    SvaraRadera
  9. Hej Märta!

    Jaaa det fick vi absolut! VI är supernöjda! =)

    Haha, aahh, jag ANTOG att jag hade fel lite här o var men jag var våghalsig och gissade ;) Ska genast ändra!

    Russarna var hur fina som helst! Jag blev som sagt smått kär i dem... speciellt i en liten ettåring som var hur fin som helst!

    Ah, hon vill behålla den för sig själv ett tag till alltså! Hoppas den kommer snart iallafall och att allt går bra! =)

    Desamma!

    /J

    SvaraRadera