Två helger, fyra gårdsbesök, del 3 (av 2)

Jupp, det är rätt uppfattat. Jag gör min egen Douglas Adams och gör en triologi av den tvådelade historien!

Som jag nämnde så gick vårt fjärde besök till en liten gård ca 15 km utanför Visby där Anna och Max bor med sina två söner. De har drömmar som liknar våra, även om de kommit lite längre än oss!

Vi fick kontakt med dem tack vare Ramona på Lilla Hästnäs som är medlem i samma Brukshästförening som ovanstående. Att vi är totala främlingar kvittade totalt, Anna och Max tog hjärtligt emot oss och bjöd på en fantastisk veganlunch (!) med rostade rotsaker, quinoasallad, kirskålsröra, avokado & cashewröra och massa annat gott!

De köpte den gamla gården för ca 2-3 år sedan och håller nu på att renovera huset. Tanken är att de ska försöka återskapa huset till sitt forna skick innan dess att 60-talets spånplattor tog sin plats i huset och täckte de fina gamla väggarna. Golven ska också bytas och det mesta verkar påbörjat lite här och var i en kanske inte så strukturerad plan, men en väldigt engagerad och passionerad sådan!

Ett av de råden vi fick var just att försöka undvika att skaffa gård samtidigt som man får barn nummer två, tar hem tre olika djurraser OCH renoverar huset totalt. Ett gott råd! ;)

Medan lunchen förbereddes så gosade vi lite med den stackars kycklingen som råkat göra illa foten efter att den kläckts så den inte kunnat komma in under mamma-hönan för att få värme.

Jag kan tänka mig att låta det bli vardag att ha en kyckling inkrupen i sjalen!

När Anna hittade kycklingen var den halvt livlös och kall. De tog in och värmde upp lillen som även lyckades få ordning på den skadade foten lagom till dag två i livet. Så efter lunchen var det dags att återföra kycklingen till sin mamma även om det var tydligt att den inte var helt på det klara med vad den skulle göra hos hönan. Efter att de kvittrat och pratat med varandra ett tag så tog hönan tag i det hela. Den reste sig då helt sonika, gick fram till kycklingen och satte sig på den för att ruva. Kycklingen var inte alls med på noterna utan flydde förskräckt! Dock så hade de andra kycklingarna då kommit fram från hönans tidigare ruvställe så efter att ha studerat sina syskon så förstod lillen tillslut vad som gällde och begav sig in i värmen!

Hönsen de har är Gotlandshöns. Anna och Max inriktar sig också mot djur av lantras såsom vi tänkt göra. Anledningen är att de raserna är anpassade till vårt klimat och är tåligare än produktionsraser som tas fram enbart för att ge hög avkastning. Inom produktionen behöver djuren inte hålla mer än högst ett eller par år medan lantraserna kommer från den tid då djuren levde länge och gav mindre avkastning under längre tid. Hönsen blev inte utslitna genom att lägga flera ägg per dag vilket urkalkar deras skelett och korna kunde gå i backiga miljöer utan att riskera att bryta benet som vissa av dagens köttdjur då deras egen tyngd inte håller för ett snedsteg på en sten.

Jag fick även lära mig att finullsfåren också är en lantras, vilket var nytt och glädjande! Vi kom även överens om att fåren får bli Daniels område. Så fort jag kom i närheten av dem så sprang de bort medan de gärna stannade och kelade med honom!

Lamm gillar Daniel

Hästarna och korna kanske blir mitt område istället, jag ser iallafall inte lika... hård ut som Daniel när jag håller på med hästarna ;)

Aska, som deras Nordsvensk heter, är 8 år och de har tänkt använda henne som brukshäst. Hon är dock varken inriden eller inkörd ännu om jag minns rätt men tids nog.

Det ska bli väldigt spännande att följa deras utveckling och vi hoppas på att kunna hjälpa dem med att hässja av hö i midsommar!

Besöket avslutades med en smaskig dadelkaka. När vi går reser sig den äldsta sonen Alvar upp från sin stol och deklarerar så glatt som bara en tvååring med blöta byxor kan; "Alvar har kissat!" ;)